Replik. Svar på Mattias Karlssons Svar direkt, 14/10.
Det jag vände mig mot i Mattias Karlsson ledarspalt i HP den 8/10 var framför allt hans användning av språket i syfte att ge en skenbar framställan av sina åsikter som så rationella att de borde vara självklara för alla med förstånd och god moral. Jag menar att det inte alls är självklart att en spade alltid är en spade.
Det är viktigt hur vi använder ord och språk. Ord är därför makt – en idé som Foucault byggde sin kritik av det moderna samhället runt. Foucaults kritik är viktig inte minst med bakgrund av de avarter av nationalism som manifesterats i Europa under 1900-talet vilket har lett till att själva ordet “nationalism” kommit att bli liktydigt med fascism.
Den socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson beskrev sin dröm om Sverige som det ideala hemmet: “Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad...” Folkhemmet var hans sätt att beskriva den goda nationalismen.
Frågan är om SD:s nationalism är den goda eller den onda sorten. Om nationalism är fascism då är det “fara å färde med demokratin i vårt land”. Då är SD:s inflytande en “slippery slope” som leder raka vägen mot förtryck och fientlighet. Om nationalism däremot betyder “folkhem” då är det något annat SD:s väljare drömmer om. Frågan är vem som har tolkningsföreträde?
Den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama menar att den politiska högersväng vi ser i Europa inte är ideologisk utan framför allt en missnöjesyttring från stora grupper av människor som inte litar på det politiska etablissemanget. Att misstänkliggöra och exkludera dessa väljare riskerar att cementera ett ideologiskt utanförskap med nationalfascistiska drag, likt det vi ser i Ungern.
Kan det rentav vara så att den politiska vänstern själva håller på att skapa ett fascistiskt monster genom sin beröringsskräck gentemot SD. Det är inte liberalt att dra “röda linjer” för “vad” vi får tänka och tycka. Liberalism handlar om frihet att tänka och tycka. När “SD” börjar användas som ett skällsord då är det dags att fundera över vilket samhälle vi håller på att skapa med våra ord och tankar – det goda är kanske inte det goda, “en spade är inte alltid en spade”.
Jag står alltså fast vid “Alliansens vägval”. Vi liberaler fortsätter oförtrutet att agera grindvakt mot antidemokratisk grispolitik, vare sig den kommer från höger eller vänster.
Kenneth Mellåker (L)
Svar direkt:
I mitt första inlägg i detta replikskifte beskrev jag Alliansens vägval som ett SD-samarbete. Detta samarbete är nu överspelat, som väl är.
Mattias Karlsson
politisk redaktör