Vid infarten till Slättåkra möts man av ett ”ödehus”, församlingshemmet. Som gammal församlingsbo blir man både arg och ledsen. Huset verkar vara helt övergivet, inga gardiner i fönstren, fasaden har fått en dyster ”ton” genom att alger mer och mer tar över tonen av det så vackra rödmålade huset.
Det fanns en flaggstång som brukades vid allmänna flaggdagar och var särskilt uppskattad i samband med begravningar. Nu finns bara ”fundamentet” kvar. Det är skamligt att den som har kämpat och bidragit med gåvor och kontanta medel inte ens ska kunna hedras vid sin begravning med svenska flaggan.
Invändigt går det att från utsidan konstatera att alla skänkta saker har försvunnit, eller flyttats. De vackra belysningsarmaturer som satt i taket är nedmonterade och står på golvet.
Jag har en fråga till er, som jag förmodar är medlemmar i Svenska kyrkan och förhoppningsvis har en kristen ”tro” och är förtroendevalda inom Slättåkra– Kvibille församlingar och till pastoratet Oskarström–Getinge: Kan Ni med ”högburet” huvud lämna en gudstjänst, där ni förmodligen mottagit ”syndernas förlåtelse” möta församlingsbor i Slättåkra utan att känna ”skam” för de beslut ni har fattat och i efterhand meddelat genom kyrkoblad?
Roland Lydén