I dag hålls cirka 80 procent av korna i Sverige i så kallade lösdriftsstallar inomhus. LRF påstår att lösdrift inomhus kan ersätta utevistelsen med möjlighet att beta gräs. Detta är ett märkligt påstående, som är svårt att förstå. Det handlar väl egentligen om att LRF vill ha bättre lönsamhet genom att kunna utveckla företagen, hänga med i konkurrensen och öka produktionen.
Djurens välbefinnande ställs alltså mot bättre ekonomi. LRF borde ha kunskap om betets positiva inverkan på korna. Det verkar egendomligt att "luftiga stallar och teknikutveckling" skulle göra att kor inte behöver utevistelse och bete. Det går inte att ersätta vad det innebär att beta färskt gräs och stå och röra sig på mjuk mark i stället för hårda och ofta hala golv. Utevistelse på betesmark ger också en helt annan möjlighet till sociala interaktioner, än för kor i lösdrift, säger Linda Björklund, sakkunnig och etolog.
I stället för att straffa korna borde LRF använda andra metoder för att få bättre lönsamheten. En sådan metod kunde vara att påverka mejeriföretagen till exempel Arla att betala mer för mjölken till producenterna. Detta kanske leder till högre mjölkpris för konsumenterna. Förmodligen är majoriteten av konsumenterna dock beredda att betala detta högre pris, när man informeras om att korna får fortsätta att beta utomhus.
Förutom kornas välbefinnande finns även ett annat argument för att bibehålla utevistelsen. Naturbetesmarkerna är en av de mest artrika miljöerna i odlingslandskapet. I dag betas en tredjedel av dessa marker av djur från våra mjölkgårdar. Minskat betestryck leder till igenväxning och minskad biologisk mångfald.
I dag har Sverige en djuromsorg som är bland de bästa i världen. Kan svensk mjölk-och köttproduktion fortsätta att hävda detta vid en förändring av beteslagstiftningen?
Naturskyddsföreningen uppmanar Jordbruksverket och våra politiker att i stället för att försämra beteslagstiftningen värna och stärka betesrätten, till exempel genom att ge fler nötdjur, som kalvar och ungtjurar, rätt till utevistelse och bete.
Per-Olof Erickson
Naturskyddsföreningen