För några år sen hade dricksvattnet dålig kvalitet på en ort i ett grannlän och kommunen bestämde sig för ett nytt vattenverk med komplicerad process. Jag var inblandad som samordnare av projekteringen och körde senare igång anläggningen på plats. Kommunen celebrerade händelsen med öppet hus för ortsborna. Intresset var stort.
Ett kommunalråd talade om dricksvatten som kommunal kärnverksamhet och klippte ett band, med VA-chefen vid sin sida. Folk tågade in och fick se sitt vattenverk inifrån. Två kilo godis gick åt. Själv stod jag och förklarade för intresserade hur allt fungerar. Inget var hemligt.
Kommunens tilltag innebar att ortens vattenförsörjning blev allmänt känd. Detta kan naturligtvis ses som en säkerhetsrisk. Å andra sidan ger offentligheten anläggningen ett bättre skydd. Ortsborna vet varifrån dricksvattnet kommer och känner att anläggningen är deras. Skulle något misstänkt röra sig där finns många vakande ögon. Det handlar om gemensam egendom och gemensamt ansvar.
Häromdagen läste jag att det övervägdes stängda dörrar vid en interpellationsdebatt i Halmstads kommunfullmäktige. Anledningen skulle vara att interpellationen innehöll någon form av detaljuppgift om ett vattenverk. Interpellationen drogs tillbaka. Jag vet inte exakt vilken information det här handlar om, men vill ändå ifrågasätta hemligstämpeln.
Det viktigaste försvaret för demokratin är faktiskt demokratin själv, med medborgarna som högsta instans. Demokratin förutsätter öppenhet och ett bra och öppet samtal om gemensamma angelägenheter. Delaktigheten hör ihop med det så viktiga gemensamma ansvaret. Vad gäller militära förhållanden hade vi allmän värnplikt tills den avskaffades av Reinfeldtregeringen.
Allt en kommun gör handlar om åtgärder till nytta för medborgarna. Kommunen är en gemenskap i syfte att göra saker tillsammans istället för att var och en försöker göra det själv. Vi betalar genom skatt och olika avgifter. Genom demokratin bestämmer vi tillsammans vad kommunen ska göra och hur.
I Halmstad sköts en betydande del av den kommunala verksamheten genom kommunägda bolag. För dessa gäller samma regler avseende offentlighet som för verksamhet i förvaltningsform, men ett kryphål har yppats. Bolagen lägger budget och framtidsplaner i en så kallad affärsplan och en sådan kan sekretessbeläggas, vilket i hög utsträckning också sker. Demokratin har stympats. Hemstaden har blivit Hemlighetsstaden, som jag för några år sen skrev apropå visionen om ”Halmstads Tre Hjärtan”.
Vissa saker i en kommun bör sekretessbeläggas. Dit hör individuppgifter i socialtjänstrelaterad verksamhet. Det är också ganska dumt att upplysa Putins gelikar om exakt var i ett vattenförsörjningssystem ett angrepp skadar mest. Dock bör man i en kommun tänka efter inte bara en eller två utan åtminstone tre gånger innan hemligstämpeln tas fram. När något görs hemligt triggas också misstänksamheten. Vad döljer man? Är det nåt lurt? Något brottsligt?
En kommun full av hemligheter lever farligt.
Mats Lundkvist
Tankesmedjan Kompassen