Livsmedelsverket arbetar för att underlätta för företag. Det ska vara enkelt att göra rätt och vi strävar efter att utveckla vår service och information till företag, att vara tillgängliga och att lyssna på den kunskap och erfarenhet som finns i branschen. För oss är det därför ett misslyckande om ett företag upplever sig bli dåligt behandlat och inte få korrekt information. Ett sådant fall är den vinproducent i Småland som omnämnts i flera medier och även i denna tidnings ledare.
Att företagen enkelt ska kunna göra rätt från början är viktigt, inte minst för att konsumenterna ska få säker mat och rätt information om vad den innehåller. Med facit i hand kan vi konstatera att i det här enskilda fallet har kommunikationen mellan Livsmedelsverket och företagaren inte fungerat på ett bra sätt. Vi beklagar det.
För Livsmedelsverkets del handlar det om att se över vad som kan ha gått fel i dialogen. Men det handlar också om att titta på de tolkningar som vi gjort av lagstiftningen. Vinlagstiftningen är gemensam på EU-nivå och mycket komplex. Livsmedelsverket har därför vänt sig till EU-kommissionen med ambition att få ett bättre grepp om denna mycket komplexa lagstiftning. Eftersom Livsmedelsverkets beslut om åtgärder i detta enskilda fall är överklagat är det bra att vi kommer få ett avgörande från Förvaltningsrätten som kan guida oss ytterligare framåt.
Livsmedelsverket har största respekt för att företag behöver de bästa förutsättningarna för att kunna driva sin verksamhet. I det ligger att företagen upplever att kontrollen har ett tydligt syfte, att de får god service och gott bemötande samt korrekt information vid rätt tidpunkt.
Eiríkur Einarsson
chef för avdelningen för livsmedelskontroll, Livsmedelsverket.
Svar:
Den mindre nogräknade eller insatta läsaren kan säkert bli glatt överraskad av Livsmedelsverkets replik. Referenserna till bristfällig kommunikation och hopp om bättre service framgent tyder på självrannsakan hos myndigheten.
För visst ska det vara ”lätt att göra rätt”. Problemet är att det trots allt är lätt att göra rätt även för svenska myndigheter, vilket Livsmedelsverket än så länge har avstått ifrån att göra. I förevarande fall skulle de exempelvis kunna medge att beslutet var felaktigt och backa i den nu pågående rättsliga processen. Vidare hade myndigheten redan från början kunnat iaktta de grundläggande rättsprinciper om legalitet och näringsfrihet som trots allt gäller i Sverige, och låta bli att förbjuda verksamheter med anledning av att den relevanta lagstiftningen är ”komplex” och svår att få grepp om.
Att ge någon näringsförbud är ingen liten sak. I Shahram Soltanis fall handlar det dels om praktikaliteterna: återkallandet av otaliga flaskor från Systembolaget, kasserandet av druvor och andra råvaror, beslutsfattandet om eventuella uppsägningar av företagets hyresavtal och annat, dels om allt annat: osäkerheten, plånboken, de grusade drömmarna. Detta för en verksamhet som faktiskt är tillåten i Sverige (till skillnad från Iran).
Om Livsmedelsverket insåg kraften och följdverkningarna av dess ingripanden, skulle den uttrycka sig annorlunda än att hänvisa till olyckliga formuleringar, svårtolkade vinlagstiftningar eller dialoger som ”gått fel”.
Karin Källström
Liberala Nyhetsbyrån