På åttonde rättegångsdagen i målet om den olagliga avverkningen av kommunal strandskog i Tylösand var det dags för pläderingarna.
Kammaråklagare Klas Lundgren inledde med att använda ett juridiskt begrepp på latin – negotiorum gestio – som handlar om att man utför en tjänst åt någon utan att denne bett om det.
– Är Widikson en person som hjälper kommunen med att rensa sly och plocka skräp – och till och med ordnar en brandgata? Eller är han en rikeman som gör som han vill? frågade Lundgren, för att själv svara:
– Det sistnämnda är det som rättegången visat.
Han pekade på att Widikson själv har erkänt, både i rätten och i andra sammanhang, att han varit gärningsman – även om han inte hållit i sågen.
Slöseri med skattepengar?
Lundgren berättade att han under sin karriär aldrig tidigare varit med om ett mål som rönt sådan uppmärksamhet. Många har hört av sig med synpunkter.
– En del tycker det är viktigt att Widikson straffas ordentligt för det han gjort, andra ser det som slöseri med skattepengar att inte kommunen gjorde upp direkt med honom. Men rätten ska så klart inte bry sig om sådant, utan bara se till det som kommit fram i målet, förklarade åklagaren.
Förutom erkännandena framhöll Lundgren grävmaskinistens vittnesmål som stark bevisning.
– Han har ju vittnat om hur Widikson gick fram och pratade med männen i arbetskläder som höll på i skogen medan rivningen pågick.
Största grodan i dammen
Åklagaren poängterade också att flera av dem som hörts har varit i beroendeställning till Widikson och därför hämmats i vad de velat berätta.
– Den största grodan i dammen får makt och respekt.
Lundgren påstod att försvararna ”på känt manér” sysslat med att flytta fokus.
– De har bland annat försökt få det att handla om länsstyrelsens arbete i naturreservat. Men vi får inte glömma att det är fullt lagligt för kommunen att plantera bergtall här.
– I grunden handlar det om att Widikson har rubbat respekten för den grundlagsskyddade äganderätten.
I samförstånd
Hans kollega, kammaråklagare Sofia Corin, pekade på ett fotografi från ett vittne.
– Här ser vi ett arbetsfordon och två personer i arbetskläder från firman som anlitades för rivningen. Men här befinner de sig ute på kommunens mark, där den olagliga avverkningen skett, förklarade hon och påminde om att den 53-årige företagaren vägrat att tala om vilka de är.
– Det fanns heller ingen anledning för honom att skicka mobilfoton på havsutsikten till Widikson om det inte vore för att visa resultatet av avverkningen.
Att Widikson och den 53-årige företagaren agerat i samförstånd styrks, enligt Corin, även av att båda två i de första polisförhören hade en version om att de enbart röjt undan sådant som fällts för tio år sedan.
– Det är uppenbart att de snackat ihop sig.
Inte samhällstjänst
Oavsett vilket belopp som rätten kommer fram till som skäligt skadestånd menar åklagarna att det måste handla om miljonbelopp och att straffet för Widikson då ska vara fängelse i flera år. Straffet för grov skadegörelse är fängelse i minst sex månader och högst sex år.
Widikson, som tidigare är ostraffad, har sagt sig vara beredd att – om han fälls – acceptera ett villkorligt straff i kombination med samhällstjänst. Men om det handlar om påföljder på över ett års fängelse kan man inte få en villkorlig dom eftersom det då råder så kallad fängelsepresumtion.
Förmögenhet
När det gäller de medåtalade yrkar åklagarna på villkorlig dom och dagsböter. I fallet med den 53-årige företagaren skulle det då handla om maxbeloppet på 1 000 kronor per dagsbot, eftersom han uppgivit att han har en förmögenhet på 30 miljoner kronor. Man kan dömas till lägst 30 och högst 150 dagsböter.
Kommunens juridiska ombud, Sebastian Hallberg, hänvisade skadeståndsanspråken till en dom från Högsta Domstolen, där det sägs att man ska utgå från vad det kostar att återanskaffa träd.
– Det är alltså inget som docent Johan Östberg hittat på med sin Alnarpsmodell, utan snarare HD-modellen, menade han.
– Hade en byggnad förstörts skulle ingen kräva att vi skulle redovisa hur varje skruv sett ut, försvarade han sig mot kritiken om att ingen vet exakt vilka träd som avverkats.
Jantelagen
När det blev advokat Lars Kruses tur att plädera målade han upp Jan Widikson som ”en samhällets stöttepelare”, som genom sitt företagande skapat många arbetstillfällen.
– Widikson har varit framgångsrik och inte dragit sig för att visa att det gått bra för honom. Då drabbas man av jantelagen, menade Kruse.
Dödsstraff
Han hävdade att ”mediedrevet” legat som en våt filt över hela rättegången och var inte direkt försynt när han pratade om Hallandsposten i rättssalen genom att referera till bödlar som verkställer dödsstraff. Kruse menade att HP agerat ”anmälare, utredare, åklagare, domare och skarprättare”.
Han gav även en rejäl känga till Halmstads kommun, som enligt Kruse varit ute efter att ”krama så mycket pengar som möjligt ur Widikson”.
– Kommunen försöker göra ett extra skatteuttag, men jag förstår inte hur staten – genom åklagarna – kan hänga på detta.
Ökad tillgänglighet
Kruse slog fast att det som avverkats är självsådda, vildvuxna träd.
– Det handlar inte bara om skräpskog, utan dessutom om farlig sådan som sprider sig.
– Tvärtemot vad åklagarna påstår har ju faktiskt allmänhetens tillgänglighet till området ökat nu.
Kruse lyfte också fram en HD-dom om att det inte går att ange vad självsådda träd kostar.
Dessutom betonade han att Widikson haft full rätt att tiga i polisförhör och att detta enligt EU:s bestämmelser inte får användas emot någon.
Full förståelse
Även advokat John Gerhardsson, som försvarar den 53-årige företagaren, sade sig ha full förståelse för att Widikson inte vill tala om vem som hållit i motorsågen.
– Delat straffansvar innebär ju inte att det blir halverat straffansvar, kommenterade Gerhardsson.
Han ifrågasatte också varför kommunen inte har planterat någon bergtall där Widikson lät avverka framför sin bostad på Älgvägen 25 på 1990-talet.
Advokat Pontus Lindgren, som försvarar 54-åringen som medgett att han tog hand om det avverkade, påpekade att ingen vet vad som vuxit på platsen tidigare.
– Naturligtvis ska rätten göra en skälighetsbedömning, men inte gissa, slog han fast.
Press från åklagarna?
Advokat Göran Ruthberg, som försvarar den 44-årige arbetsledaren, berättade att det var en sten som föll från deras axlar den första rättegångsdagen när åklagarna släppte skadeståndsanspråken mot Widiksons tre medåtalade.
– Man måste fråga sig om åklagarnas ursprungliga linje bara var ett försök att pressa de andra att lämna uppgifter som skulle kunna vara negativa för Widikson, menade han.
– Hade kommunen valt att lösa det här med Widikson direkt skulle varken min klient eller de andra medåtalade behövt sitta här i rätten.
Advokaternas kostnader
När dom meddelas är ännu inte klart, eftersom rättegången formellt sett inte är avslutad. Lagmannen Pia Johansson beslöt att den skulle fortsätta på tisdag, eftersom inte alla försvararna kunde presentera sina kostnadsräkningar på torsdagen.
I normala fall ska den som döms för ett brott betala hela, eller delar av, sina försvarskostnader. Till vilken grad bestäms av personens ekonomiska situation, men trots att flera av de åtalade är mångmiljonärer argumenterade deras advokater för att de borde slippa.
– Det här har fått orimliga proportioner, vilket inte min klient kan rå för. När jag fick målet på mitt bord trodde jag det skulle avgöras på en halvdag i rätten – inte att det skulle ta åtta rättegångsdagar, deklarerade Kruse.
LÄS MER:Rättegången flyttade ut till brottsplatsen
LÄS MER:Motstridiga bud om återplantering
LÄS MER:Älgvägens säljare och köpare möttes i rätten
LÄS MER:Jan Widiksons berättelse om skövlingen
LÄS MER:Åtalad backade om såguppdrag från Widikson
LÄS MER:Widikson pekades ut som återfallsförbrytare
