”Vi ska ha en skola som är likvärdig för alla elever och där vinstintressen inte ska vara det som är drivande.”
Det sa Skolverkets nya generaldirektör Joakim Malmström när han presenterades på en pressträff på måndagen. Det är ett uttalande som låter lovande på många sätt. Men om den nye generaldirektören kan skapa en verklig förändring av det svenska skolsystemet i önskvärd riktning är desto mer tveksamt.
Det var på måndagen som skolminister Lotta Edholm (L) presenterade den nya generaldirektören för Skolverket. Det blir riksantikvarie Joakim Malmström som från och med den 15 mars blir Skolverkets högste chef och därmed efterträder den nuvarande generaldirektören Peter Fredriksson. Malmström beskrivs av skolministern som en kompetent myndighetschef, och hans cv skvallrar om en gedigen bakgrund. Förutom att han är filosofie doktor i historia har Joakim Malmström varit direktör på Stockholms universitet och chef för Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
Det man dock kan sakna är att Joakim Malmström inte har en bakgrund i skolvärlden. Han behöver därmed sätta sig in i den komplexa verklighet som råder där. Det är alltså alldeles för tidigt att uttala sig om Malmströms möjligheter att lyckas med sitt nya uppdrag.
Vad som däremot kan konstateras är att Liberalerna, som i regeringen är det parti som äger skolfrågan, hittills inte har imponerat. Visserligen tycks partiet har svängt och har numera en mer kritisk inställning till delar av det nuvarande skolsystemet, bland annat att friskoleföretagen kan ta ut vinster. Under sin tid vid makten har regeringen också dragit igång ett flertal olika utredningar om skolan, vilket i sig kan vara positivt men det kan också tolkas som att man ytterligare skjuter viktiga och nödvändiga skolreformer framför sig.
Efter att den internationella Pisastudien i början av december förra året visade att de svenska eleverna tappar kraftigt i matematik och läsförståelse har Liberalerna flera gånger lyft fram att man vill återupprätta kunskapsskolan. Det budskapet återkom Lotta Edholm till på måndagens pressträff. I sig låter detta inte konstigt, för motsatsen till en kunskapsskola är det väl ingen som vill ha. Det Liberalerna däremot helt missar, eller kanske mer riktigt helt undviker, är att bekämpa de ökande skillnaderna i elevernas resultat. Den svenska skolan blir allt mindre likvärdig, vilket innebär att elevernas sociala och kulturella bakgrund får en allt större betydelse för en lyckad skolgång.
I sin iver att lyfta fram kunskapsskolan har Liberalerna också pekat ut Socialdemokraterna och Miljöpartiet som orsaken till elevernas ras i Pisaundersökningen. Liberalerna fortsätter alltså den skadliga traditionen av konfrontativ skolpolitik som varit ett signum för Sverige i decennier, och vars konsekvens är ett på många sätt dysfunktionellt skolsystem där alla elever inte får lika möjligheter till en bra skolgång.
Att Skolverket nu får en ny generaldirektör kan innebär en nytändning. Men man ska heller inte överskatta Skolverkets betydelse för den svenska skolan. Vad som händer i landets skolor är framför allt ett ansvar för de som bedriver skolverksamhet, om det så är kommunala eller fristående huvudmän. Och de beslut som på allvar påverkar skolans förutsättningar tas i riksdagen. Däremellan befinner sig Skolverket som bland annat ansvarar för att ta fram kurs- och ämnesplaner och statistik på skolområdet.
Att Joakim Malmström i sitt första framträdande som blivande chef för Skolverket lyfter fram behovet av en likvärdig skola och problematiserar vinstintresset inom friskolesektorn är i alla fall positivt. Frågan är bara vilket utrymme han kommer att ha för en sådan förändring. För den politik som Liberalerna driver inte är särskilt konstruktiv, nämligen att vill varje pris skapa konfrontation i skolpolitiken. Det leder inte till en skola som står på en stabil politisk grund.
I stället duckar det en gång så stolta skolpartiet helt för skolans största utmaning, de ökande skillnaderna mellan skolor och mellan elever. Det är verkligen synd.
