Carita Boulwén (SD) ger i sin insändare i HP 12/4 uttryck för samma syn på människor som hennes partiledare gör: Det är skillnad på ljushyllta flyktingar som kommer från kristet dominerade områden och mörkhåriga människor som kommer från andra kulturer.
Hon skriver rakt av att människor från andra kulturer (läs muslimska) är kriminella och vållar oss otrygghet. Hon misstror också den svenska asylprocessen. Med tanke på likheten mellan islam och kristendom är hennes uttalanden närmast att likna vid "hets mot folkgrupp".
Om Carita Boulwén skulle lära känna en människa från en islamsk kultur, skulle hon snabbt inse att likheterna är större än olikheterna, om den socioekonomiska bakgrunden är densamma. De som lämnade Syrien och fick sin trygghet i Sverige lämnade sitt land av samma skäl som människor i Ukraina nu gör – de vill inte bli träffade av Putins missiler.
Förklara för mig, Carita Boulwén, varför ditt engagemang handlar mer om att utestänga vissa människor på flykt, än att uppröras över den som bombar och ödelägger?
Till sist: segregationen skyller Carita Boulwén på dem som kommer hit. Fast det är inte människor från andra länder som planerat våra bostadsområden, skapat skolor av olika kvalitet och ansvarar för effektiviteten på arbetsförmedlingen.
Motsatsen till segregation är integration. Sådan skapas i stor utsträckning av människor från civilsamhället. Genom att lära känna och hjälpa människor, som till skillnad från oss, tvingats lämna sina hem, kan en svensk lätt bidraga till integrationen. Detta förutsätter dock känsla för solidaritet, medkänsla och en djupare insikt i den mänskliga naturen.
Vi ser inte slutet på kriget i Ukraina. Ändå vill Carita Boulwén signalera att flyktingarna ska hem. Det vill de förvisso om de möts av ovänlighet och ovilja. Inte särskilt trevliga mänskliga egenskaper som förvisso finns i alla kulturer.
Marie Ekholm
gruppsekreterare, grupp 33 av Amnesty International