Helena Antoni (M) uppmärksammar i en debattartikel ”järnvägens år 2021” genom att döma ut pågående satsningar som görs i Sverige på sedan länge eftersatta investeringar i järnvägen.
I stället prisar hon flygets möjligheter med hänvisning till att det kommer att finnas eldrivna flygplan i framtiden.
Hon kritiserar ”gökungeprojekt” som snabbtåg som ”skattebetalare dyrt får betala” medan hon inte nämner något om de stora skattesubventioner som flyget erhåller för finansiering av flygplatser och det faktum att flygplanen tankas med obeskattade flygbränslen.
I stället ondgör hon sig över att snabbtågsprojektet bara kommer att användas av ”pendlande näringslivsdirektörer och turister” som om 30 år ska kunna resa snabbare.
Enligt Helena Antoni är järnvägens fördel endast för storstadens pendlare som dock enligt henne får ”tillbringa många timmar huttrande på stationer” på grund av försenade tåg.
Hon är dock dåligt påläst om tågens bristande punktlighet. Trafikverkets rapport "Statistik för punktlighet” visar en punktlighet på 94,9 procent, vilket är den högsta noteringen sedan 2001, då man började utföra analyser av punktlighet för järnvägen.
Helena Antonis påstående att förseningar skulle vara ett stort problem för pendlare har ingen bärighet i den statistik som Trafikverket publicerar. Hennes påstående om trängsel på järnvägen, särskilt inom pendlingsområdena, är förvisso sant under rusningstid men för närvarande pågår flera stora projekt för att minska trängseln i storstadsområdena.
Det kan väl knappast ha undgått en ledamot i riksdagens trafikutskott att de största infrastruktursatsningarna i nutid är kapacitetsförhöjningar i pendlingsintensiva områden runt storstäderna. Som exempel kan nämnas:
• Fyrspår Malmö–Lund.
• Västlänken, ombyggnad av Göteborg C.
• Kalhäll–Stockholm C (del av Mälarbanan).
• Stockholm C–Stockholm S (Getingmidjan).
Dessutom pågår projektering för kapacitets och hastighetshöjande åtgärder på följande sträckor:
• Linköping–Södertälje(-Stockholm).
• Lund–Hässleholm.
• Göteborg–Borås.
Dessa åtgärder är just för att minska de problem som Helena Antoni nämner med trängsel och kapacitetsbrist på järnvägen. Antalet passagerare har mer än fördubblats på järnvägen sedan början av 1990-talet. Flertalet satsningar på järnvägen har försenats på grund av olika regeringars passivitet och ointresse på området under de senaste tjugo åren.
Dessa satsningar är nödvändiga för att vi på sikt skall lyckas med målsättningen att minska utsläppen av växthusgaser inom transportsektorn.
I dag står transportsektorn för cirka 35 procent av de totala utsläppen av växthusgaser (huvudsakligen koldioxid) varav den tunga lastbilstrafiken och flyget stor för den största andelen. Det pågår visserligen intensiv forskning om att göra både flyg och den tunga lastbilstrafiken mindre beroende av fossila bränslen, men detta är ett långsiktigt projekt som ännu är i sin linda.
Järnvägen kan i närtid ta över större transportvolymer från lastbilstrafiken men för detta krävs större satsningar på kapacitetshöjande åtgärder.
Det kräver politiker som står över partipolemik och i stället för att ondgöra sig över redan beslutade satsningar i infrastrukturen tar sitt ansvar för att vi ska minska beroendet av fossila bränslen i framtiden.
Christer Alvin
trafikdebattör, Vilshärad
Svar till Helena Antoni (M), ”Sverige har lite att fira tågets år 2021”.