Det har bara gått fem år sedan den extremt torra sommaren 2018, men redan nu är vi där igen. För fem år sedan brann omkring 25 000 hektar skog ner, spannmålsskörden blev 45 procent mindre än normalt och vallskörden minskade med 20 procent. På grund av de små skördarna blev det brist på foder vilket i sin tur ledde till utslaktning av djur. Många lantbrukare drabbades hårt och en del lever fortfarande med konsekvenserna.
2018 var Sverige oförberett på torkan, men det kan vi inte säga 2023. Även om vi ännu inte vet hur långvarig årets torka blir, så har det redan fått konsekvenser för landets bönder både på vall och spannmål. I Halland finns det exempel där man valt att redan nu skörda höstvetet för att i stället ersätta det med majs, men kommer inget regn så växer inte heller majsen. Läget är redan nu akut och riskerar att bli mycket, mycket värre.
Centerpartiet kräver att det inrättas en torkstödsgaranti, det vill säga ett garanterat ekonomiskt stöd om torkan blir långvarig som ska betalas ut så snabbt som möjligt. 2018 dröjde det i många fall över ett år innan pengarna kom, vilket ledde till att en del drabbade bönder redan hunnit lägga ner sin verksamhet när utbetalningen skulle göras. Regeringen måste redan nu förhandla och förankra ett kommande stöd hos EU-kommissionen eftersom det kräver ett så kallat gruppundantag.
Dessutom bör regeringen tidigarelägga utbetalningen av andra stöd, så som gårdsstödet och slututbetalningen av vissa miljöersättningar. Man bör även undersöka möjligheten att betala ut jordbruksstödet tidigare genom att staten förskotterar pengarna tills dess att de kommer ifrån EU i oktober. Även Jordbruksverket måste omgående få i uppdrag att förbereda en snabb utbetalning av kommande stöd.
Tyvärr måste vi nog vänja oss vid tanken på att extremväder kommer att bli allt vanligare i framtiden på grund av klimatförändringarna. Detta gör att vi även måste fundera över hur vi använder vårt vatten och hur vi kan säkra upp vattenresurser i odlingslandskapet med hjälp av våtmarker och bevattningsdammar. Detta bör bli en viktig sak att titta på i Hallands arbete med Regional fysisk planering framöver.
Även på kommunal nivå bör man redan nu titta på vilka möjligheter som finns att stötta det lokala lantbruket. Inte minst är det viktigt att kommunen har tät dialog med såväl LRF som de enskilda lantbrukarna för att veta hur situationen och behoven ser ut. Det är dessutom viktigare än någonsin att handla närproducerat och svenskt till de offentliga köken.
Lantbruket är en helt central näring för Halland och under Ukrainakrisen har fler och fler fått upp ögonen för hur viktigt det är även för vår säkerhet. Redan innan torkan har lantbruket varit hårt ansatt genom höga priser på insatsvaror. Nu krävs det akuta åtgärder och snabba förberedelser för att möta årets torka.
Samtidigt krävs det en medvetenhet ifrån hela samhället om att vi gemensamt måste arbeta för att minska utsläppen av växthusgaser. Fortfarande finns det faktaresistenta politiker som påstår att klimatförändringarna bara är påhittade och som därför motarbetar nödvändiga åtgärder för att minska utsläppen. Det räcker att besöka en lantbrukare var som helst i Halland för att förstå att detta är på allvar och att vi inte har tid att vänta.
Christofer Bergenblock (C)
riksdagsledamot, Halland
Helene Andersson (C)
regionråd, Halland
Victor Rundqvist (C)
kommunråd, Halmstad
Ove Bengtsson (C)
kommunstyrelsens ordförande, Laholm
Anna Roos (C)
gruppledare, Hylte