Snabbt, stabilt och jättejättebra
Egentligen var det ingenting som talade för Halmstads BK i toppmötet på Grimstas konstgräs mot Brommapojkarna.
Relaterat
Ett BP fullpumpat med självförtroende efter tio raka hemmasegrar och maximala 30 poäng. Lägg därtill segern i slutomgången i fjol, samt de i Borlänge och Umeå och laget hade 13 raka segrar på konstgräs.
Mot ett HBK vars vinster på konst(igt)gräs sedan den 24 april 2008 efter 1–0 mot Örebro på Behrn arena fram till i går kunde räknas på ena handens tumme och pekfinger, 2–1 mot Gefle på Strömvallen den 27 september 2010 och 4–0 mot Umeå på T3 arena den 20 maj i år.
Två ynka segrar på 20 matcher, elva inspelade poäng, 14 gjorda mål och drygt 40 insläppta mål.
Men allt det där, inklusive säsongens bottennapp mot Brage på Domnarvsvallen i Borlänge i den senaste konstgräsmatchen för sex veckor sedan, hade HBK-arna dumpat någonstans utmed E4:an på väg upp till Stockholm.
– För mig spelar det ingen roll vilket underlag vi spelar på, det hela är en attitydfråga. Därför är det viktigt att lägga över all energi på prestationen och inte på något som vi ändå inte kan påverka, har tränaren Jens Gustafsson ständigt predikat.
Och uppenbart har hans ”lärljungar” lyssnat och lärt. För när domaren Jim Petersson strax efter klockan 21.00 i går blåste av matchen lyste 3–0 på resultattavlan. Till HBK!
Och det var hur rättvist som helst efter den taktiskt mest fulländade matchen i år, där HBK låg rätt i posi-
tionerna med motståndarna framför sig och även när man erövrade boll aldrig fick panik utan vårdade den.
– Vi ska låta BP ha mycket boll, men bara på de mindre farliga ytorna, sa Jens till mig i söndags.
Precis så blev det.
HBK väntade och väntade och väntade och BP rullade och rullade och rullade. Men hittade inte en enda lucka efter Gabriel Petrovics skott i första halvlekens första anfall och bara ett fåtal i den andra när Kalle Johnsson fick visa varför han är superettans bästa målvakt med en bländande enhandsparad uppe i ena krysset på Nabil Bahouis volleystyrning.
I stället var det HBK som gång på gång, speciellt före paus, sårade hemmaförsvaret med blixtrande omställningar som hämtade ur instruktionsboken.
1–0: Johan Blombergs inlägg nicktouchas vidare av Mikael Boman fram till Gudjon Baldvinsson som löpt, som den måltjuv han är, på en boll som ingen annan brytt sig om och därför helt ensam kunde stöta in bollen.
2–0: Antonio Rojas löper i från Nicklas Carlsson på Kiddi Steindorsson lysande chippass.
3–0: Steindorsson styr in bollen efter ett perfekt, svepande inlägg på foten av Viktor Ljung.
Det var helt enkelt som den där bredbandsreklamen: Snabbt, stabilt och jättejättebra!
Och plötsligt är det nu bara en poäng upp till BP på den där hett eftertraktade andraplatsen som ger en direktbiljett till allsvenskan – den som för bara några matcher sedan tycktes vara så fjärran.
Men. På samma sätt som det snabbt svänger uppåt med tre poäng så kan det också lika kvickt gå på andra hållet. Och därför gäller det att fortsätta göra jobbet ända in i kaklet under de nio omgångar som återstår.
Eller som Gudjon Baldvinsson påpekade före matchen:
– Vinner vi skaffar vi oss ett mentalt övertag på BP. Men förlorar vi sedan mot Brage har vi ju tappat det igen.
Då är också lagkaptenen Johnny Lundberg avstängd, precis som i Borlänge. Men den trygghet och stabilitet och inte minst – smartness som HBK visade upp i går gör att det känns som att det kan bli en riktigt rolig blåsvart höst i Halmstad.





















