Inte minst med tanke på att Falkenbergs FF väntar i det prestigefyllda Hallandsderbyt på Örjans vall.

Men om den längsta förlustfria sviten sedan 2004 ska förbättras och laget inte ska tappa mark mot Brommapojkarna (sex poäng före men med två matcher mer spelade) måste insatsen från 3–3-matchen mot Landskrona upp några snäpp.

– Ja, man kan förlora matcher även när man spelar bra. Men när vi inte alls kom upp i normal nivå så var ingen nöjd, trots poängen, medger HBK-tränaren Jens Gustafsson.

– Alla upplevde det i efterhand som att det inte kändes 100 procent, från uppvärmningen fram till slutsignalen. Men det ”positiva” med att alla var dåliga är att det sedan är lättare att bygga upp gruppen igen, det är värre om någon och några spelare är anledningen till ett misslyckande, förklarar Jens.

Trots besvikelsen har kvällens motståndare, FFF, blandat och gett ännu mer och ligger farligt nära en kvalplats nedåt.

– Men Falkenberg är av hävd trögstartat eftersom laget ofta inför varje säsong har många nya spelare. Men nu tycker jag att dom börjar komma igång så det blir en riktigt tuff match, varnar Gustafsson.

Han om någon borde veta. Inte nog med att han har sett alla FFF:s matcher så här långt, ”antingen live, på tv eller på dvd”.

Mellan 2003 och 2009 spelade Jens i FFF och blev, som lagkapten, en av lagets nyckelspelare innan han inför 2010 tog klivet över för att bli ungdomstränare i HBK.

– Jag kom väl till Falkenberg från Högaborg lite som en ”bortskämd” pojke med stora drömmar och visioner om att göra karriär inom fotbollen. Men efterhand insåg jag att jag måste ha en plan B och började utbilda mig till beteendevetare.

– Samtidigt trivdes jag så bra i klubben och stan, det var ju en så trygg miljö att utvecklas i, att jag blev kvar.

Erfarenheterna från planen i FFF har han nu också tagit med sig som tränare i HBK.

– Ja, under de första åren var vi ofta lindansare, där vi spelade många matcher med kniven på strupen och kontraktet i bland hängde på sista matchen. Och det använder jag mig i dag av som tränare, medger han.

Så visst blir det speciellt för Gustafsson att i dag för första gången möta sin gamla klubb.

– Självklart har Falkenberg för alltid en plats i mitt hjärta med tanke på åren där och alla människor som jag genom åren har lärt känna i klubben.

– Men samtidigt är det just när vi möter Falkenberg som det blir minst speciellt eftersom jag då inte har några problem att lägga undan sympatierna. Däremot när Falkenberg inte möter HBK håller jag förstås på FFF.

Om Varbergs Bois sett till Falkenbergs alla år i superettan kan betraktas som FFF:s ”lillebror” så kan FFF på samma sätt ses i förhållande till HBK i den halländska fotbollsvärlden.

– Jag tror att en del av FFF:s framgångar beror på HBK:s framgångar i allsvenskan. På samma sätt som att Varbergs Bois nu har sett hur Falkenberg har lyckats högre upp. Dels genom spelare som under åren har gått mellan klubbarna, dels genom att sporras av varandra. Så i slutändan blir alla vinnare om HBK lyckas, konstaterar Jens, väl medveten om att hans gamla klubb inget hellre vill än att spräcka ”storebror” HBK:s förlustfria svit i dag.