Så var vi där igen. Vid ännu en återvändsgränd i evighetsfrågan om en ny fotbollsarena i Halmstad.

Jag har tappat räkningen vid det här laget och det är en diger lunta av ritningar och förslag som Halmstads BK:s klubbdirektör Mikael Kaller numera har inne på sitt kontor på kansliet.

Först var det på HBK-hövdingen Stig Nilssons dagar i slutet av 90-talet. Sedan Midroc-projektet under Bengt Sjöholms tid, Nordicum signerat Arne Ekstrand med skjutbart tak, Ingemar Broströms budgetmodell med tre läktare och det senaste – dockat med Halmstad arena. Samtidigt har den ena kommunen efter den andra både sprungit förbi och tunnlat Halmstad i frågan.

Det senaste förslaget gillade jag med samordningsvinster ihop med Halmstad arena och ingen flytt av friidrottsarenan.

Men uppenbarligen inte de styrande politikerna i Halmstad som inte vill/anser sig ha råd med en ny arena och det kan man naturligtvis både tycka om eller inte.

Och därför anser jag att de nu ska våga löpa linan ut och låta Örjans vall förfalla.

Missförstå mig rätt.

Egentligen tycker jag att det är en skam att låta den göra det. Precis som man gjorde med Sporthallen, där det satsades pengar på nytt golv och nya stolar, samtidigt som taket läckte och det möglade i källaren och byggnaden till slut inte gick att rädda.

Men att pumpa in 75 miljoner i ett projekt utan framtid – det kallar jag ren kapitalförstöring. I synnerhet som kommunen i sin egen utredning har konstaterat att det krävs 130 miljoner kronor för en rejäl upprustning.

Och vad skulle man egentligen få för dessa pengar? I synnerhet i en kommun vars starkaste gren inte direkt är upphandling och där Halmstad arena kostade – tre Borås arenor.

Så lägg inte en krona till på Örjans vall!

Inte ett nickel till på en halvdan lappa- och lagalösning, där politikerna inte löser problemet utan bara fegt skjuter det framför sig tills de själva inte behöver ta beslutet.

Ett ständigt argument mot en ny arena är ju att det finns viktigare saker att satsa på som vård, skola och äldreomsorg.

Och visst är det tveklöst så.

Men pratar vi verkligen om samma pengar? Jag menar, en ny arena ska ju inte direkt cashas in och mig veterligen har varken Växjö, Norrköping, Helsingborg, Kalmar eller Borås sämre vård, skola eller äldreomsorg än Halmstad.

I stället skulle kommunen kunna låna av sig själv eftersom Örjans vall, om inte nu så senare, är mycket attraktiv bostadsmark. Och när den då säljs är plötsligt fotbollsarenan ett vinstprojekt.

Men som fotbollsmark är Örjans vall precis som hela arenafrågan – en återvändsgränd. Med en grusväg(!) som enda väg till arenan finns det inga möjligheter att expandera. All ungdomsverksamhet är redan flyttad till Sannarp och därför är och förblir det ett dött område förutom de 15 matchdagarna och ett antal träningstillfällen för ett fåtal spelare. Medan Sannarp skulle bli ett nytt Värendsområde som i Växjö eller Olympia park i Helsingborg.

På den allsvenska upptaktsträffen i slutet av mars presenterade kommunfullmäktiges ordförande i Helsingborg, Carin Wredström, det nya området med bland annat ett ombyggt Olympia, nya Helsingborg arena och Idrottens hus.

I Helsingborg är man stolt över sin idrott. Liksom i Växjö och många andra kommuner och ger stöd därefter.

I Halmstad tycks idrotten mer vara ett nödvändigt ont.

När jag frågade ordföranden Göran Johansson hur mycket tid och pengar som HBK genom åren har lagt på projektering av nya arenor uppskattade han det till tusentals timmar och bortåt en miljon kronor – förslag som sedan de styrande bara har kastat i papperskorgen.

Den här gången tog politikerna själva initiativet till en ”roadshow” och åkte till Kalmar och Växjö för att lyssna av hur man hade löst finansieringen där. Men lämnade sedan även förslag om lån och borgen till pappersåtervinningen.

Nya Halmstad arena ska, enligt uppgift, vara ett fuskbygge där vi snart kan få notan och där man välkomnade klubbarna med att slå undan benen och ta kioskförsäljningen i från dem.

Och på Skedalahed satsar kommunen 27 miljoner kronor, men bygger från början för litet för Snöstorp Nyhem.

Det misstaget gjorde man en gång med Söndrums idrottsplats. Och Sturehallen, där en miljon till i hela 110-miljonersprojektet ansågs vara för mycket för att få en fullmåttshall.

Dumsnålhet straffar sig alltid. Låt inte Örjans vall bli ännu ett exempel på det.