Låt vara att det återstår åtta träningsmatcher och två månader till premiären mot Hammarby på Söderstadion den 9 april. Men att förlora mot en seriekonkurrent är ändå aldrig bra, i synnerhet som ingenting fungerade varken framåt eller bakåt förutom första och sista kvarten.

Eller – kanske var det ändå det.

Kanske var förlusten rentav det bästa som kunde hända HBK som nu fick en rejäl tankeställare à là käftsmäll på vad som väntar i den näst högsta divisionen.

Det här är ingen serie som man lirar sig igenom. Det här är en serie som handlar om kamp, fysik, blod, svett och tårar.

Men den läxan hade HBK, efter den starka insatsen mot BK Häcken i veckan, uppenbarligen inte lärt sig i lördags.

För utan rätt attityd, inställning och aggressivitet kan laget oavsett potential glömma allt vad toppstrid heter eftersom grunden och skitjobbet, att ta kampen, är en förutsättning för att de andra byggstenarna i HBK:s spel ska falla på plats. Som speeden på kanterna, insticken framåt och stabiliteten centralt.

Ingenting fanns där mot J Södra, som kan bli årets outsider med sina värvningar.

Därför var Johan Blomberg och framför allt – ett av de stora utropstecknen så här långt, Kristinn ”Kiddi” Steindorsson snudd på lika iskalla som vädret den här eftermiddagen.

Därför blev det ofta uppspel på felvänd spelare som alltför sällan lyckades få fast bollen för att laget skulle kunna etablera anfalllsspel.

Och därför såg backlinjen snudd på ”stabbig” ut, trots att det är den lagdel som är näst intill orörd jämfört med i fjol.

Men så blir det när man förlorar slaget centralt, där J Södra ständigt tilläts farliga instick och utspel på kanterna. Och lite surt måste det nog ha känts att dominanten centralt var Joachim Karlsson, J Södras nyförvärv från Kristianstad som i höstas var och provtränade med – HBK.

Tills Jonas Gudni Saevarsson och Joakim Wrele kom in och stängde sista 20 minuterna med det som alltför få hade visat så långt – attityd.

Peter Nyström skulle bli klippan centralt, men har mycket kvar att bevisa även om han är ursäktad av de glashala konstgräsplanerna som gör att stoppsträckorna för hans 195 centimeter kan liknas vid en oljetanker. Detsamma gäller Mikael Boman som lider på underlaget och även om första målet kom i lördags så är intrycket av honom så här långt mest – tung.

Händer inget framöver så är min gissning att kontakten med en viss Joel Johansson intensifieras igen innan träningslägret i holländska Delden i mitten av mars.

Det var för övrigt lånet av Joel från Elfsborg som gjorde att en viss Gudjon Baldvinsson blev överflödig i Gais för två år sedan och skickades tillbaka till Island.

Det kan ha varit ”Gujjis” lycka för i KR Reykjavik återfann han spel och självförtroende och är därför, ”Kiddi” Steindorsson må ursäkta, det nyförvärv som har levererat mest så här långt. Islänningens förarbete till 1–2-målet var mästerligt och dessutom tycks han vara något som HBK har skrikit efter på senare år – en matchvinnare och målgörare.

För vad var det som Jonas Thern en gång sa: ”Har man bara en bra målvakt och en däruppe som petar in bollarna kan man mixtra med resten”...