I går skrev han på kontraktet och precis som HP-sporten avslöjade för snart två veckor sedan låg den 195 centimeter långe och 89 kilo tunge mittfältaren högt på tränaren Jens Gustafssons önskelista.

– Peter är en fysiskt stark spelare och ledartyp som är användbar på flera olika positioner och som dessutom är en skicklig passningsspelare.

– Det är en spelare som sätter laget före jaget och gör sin omgivning bättre – de egenskaper som jag efterlyser. Dessutom passar han som människa väldigt bra in i gruppen, vilket är nog så viktigt, säger Jens.

Själv är Peter övertygad om att han har tagit rätt beslut:

– Det känns jätteroligt! Hela klubben har visat att man vill ha mig så jag ser det här som en riktig utmaning att ta HBK tillbaka till allsvenskan.

Redan i somras togs den första kontakten och då visste Peter naturligtvis inte om det skulle bli allsvenskan eller superettan.

– Visst hade det varit roligare med den högsta serien. Men det var inte det som var avgörande för min del, poängterar han.

Det fanns naturligtvis fler klubbar med i bilden, både utanför landets gränser och i Sverige och däribland lokalkonkurrenten Falkenbergs FF.

– Men Halmstad har hela tiden varit mitt förstaval. Jag har gjort en noggrann scouting och hört mig för med tidigare HBK-are som Björn (Anklev) och Tibor (Joza) och alla har bara haft gott att säga om klubben.

Fram till 15 års ålder var dock handbollsmålvakt ett alternativ. Inte underligt kanske med tanke på att både föräldrar och syskon lirade – pappa Lennart som allsvensk niometersspelare i både Frölunda och Heim.

– Jo, det var mycket handboll i familjen. Men för mig blev det fotboll.

Moderklubben Kungsladugårds BK blev sedermera Västra Frölunda. Det var därifrån som han 2005 tog steget till norska Sogndal.

– Även om jag där fick spela forward, vilket inte är min favoritposition, var det en väldigt lärorik tid. Dels är det ett hårdare klimat i Norge, dels hade jag en riktigt tuff tränare.

Men 2008 var han tillbaka i Göteborg och den här gången BK Häcken som han samma år spelade upp i allsvenskan.

Efter 19 allsvenska matcher 2009 spolierade en svår hälseneskada hela 2010 och i år har Peter med 13 matcher varav fyra från start (och två mål) haft svårt att slå sig in i BK Häckens namnkunniga startelva.

– Vi hade en väldigt bra trupp så det var svårt att slå sig in. Men visst – några chanser till tycker jag nog att jag kunde ha fått eftersom det gick bra i somras.

Mot HBK kom han in på Örjans vall, ”och stångades med Michael Svensson”, och Halmstad är inte alls otrampad mark för den reslige Nyström.

– Nä, förutom med Häcken har jag varit här både på elitpojklägret och Götalandslägret, inflikar Peter som trivs bäst på innermittfältet.

Vid sidan om den aktiva karriären i BK Häcken har Peter också varit juniorlagstränare i Näset.

– Jag har läst några tränarkurser på distans. Så jag hoppas kunna fortsätta det i Halmstad. Framför allt ska jag försöka läsa idrottspsykologi på högskolan här.

Och så var det det här med fablaissen för spelare i Sveriges tre högsta divisioner. Plus de norska.

– Jag har alltid varit väldigt fotbollsintresserad så det har blivit en kul grej. Så jag kanske jag hjälpa Jens om han letar efter en speciell spelare, skrattar Peter.

För visst håller han sig uppdaterad.

– Jo, det stör mig väldigt om jag inte skulle ha koll på var en spelare tar vägen.

Sedan sätter sig Peter med pappa Lennart på läktaren för att se sin nya klubbs U21-lag spela SM-semifinal mot Djurgården.