Regnet hade nästan symboliskt börjat falla när Teteh Bangura definitivt sänkte Halmstads BK med sitt 1–3-mål med fem minuter kvar och fick den stora AIK-klacken att börja sjunga ”Hammarby – här kommer Halmstad”.

Ingen ljusning i sikte kunde skönjas när allsvenskan var framme vid vändningen och det dröjde innan den hårt prövade tränaren Pep Clotet Ruiz kom till presskonferensen. Länge.

– Vi måste ha in nya spelare eller så måste alla inse den hårda verkligheten.

– Face the reality, sa han.

Underförstått annars blir det Superettan.

– Jag har det spelarmaterial jag har och kan inte mer än att försöka utveckla truppen och spelet och stötta spelarna som gör så gott de kan, fortsatte han.

Det var första matchen utan spanjorerna.

Och det började bra de inledande 25 minuterna när HBK både tog ledningen och satte press på AIK som inte nådde The Banguras på topp, samtidigt som laget smart spelade över Solnalagets backlinje.

– Vi gjorde det bra i första halvlek, men ändå inte tillräckligt bra för att vinna. Och vi gör fortfarande för många misstag, påpekade Pep och ruskade på huvudet och slog ut med armarna när 1–1 och framför allt 1–2 kom på tal.

För målen förändrade allt. Igen.

1–1 och gamnacke. 1–2 och – ridå!

Så tunn är tråden som HBK:s fortsatta allsvenska existens hänger på just nu.

En ynka seger på de inledande 15 omgångarna har skurit djupa sår i självförtroendet och då räcker det med en enda motgång så är det raka vägen ner i källaren med frustration i stället för organisation.

Den insikten blev kusligt blottlagd efter paus när jag inte kunde anteckna HBK för ett enda avslut mot mål. På mål är illa nog, men mot mål efter nio före!

Ändå var spelet nu rakare med en 4–4–2-uppställning och Joe Sise som stark bollmottagare, men i min värld är Marcus Olsson ingen avslutare och således ingen forward utan en – kantspelare.

Problemet är att det i nuläget inte finns något annat forwardsalternativ. Även om den allsvenske debutanten Marcus Antonsson på sikt och även Liridon Selmani säkert kan kliva in i rollen.

Men knappast i den här utsatta situationen.

– Det som vi gör just nu är att analysera läget och intensivt jaga spelare så att Pep får bättre resurser. Det är det som vi diskuterar och fokuserar på, påpekade HBK-ordföranden Göran Johansson när jag frågade om förtroendet för tränaren alltjämt är orubbat.

Men tills transferfönstret öppnar återstår ändå AIK borta, Elfsborg hemma och IFK Göteborg borta. Inte de enklaste matcherna direkt, om man säger så.

Då kan gapet upp till räddningsplankorna Mjällby, Trelleborg, IFK Norrköping och Syrianska ha vuxit ytterligare.

Trots att de tre förstnämnda uppenbarligen är rejält på dekis.

Dessvärre är HBK:s tillstånd inte mycket bättre.

Att hoppet då ställs till en 36-åring som på senare år har spelat lika många tävlingsmatcher som på ena handens fingrar känns snudd på desperat.

Även om Michael Svensson kan vara just den försvarsgeneral som laget saknar – en vinnarskalle och ledare.

Sedan kanske klubben skulle kolla upp om inte Teteh och Mohamed har några fler fotbollsspelande Bangura-släktingar nere i Sierra Leone.

För det är det som HBK skriker efter just nu – en matchvinnare. En målskytt. En Bangura. Eller två. Eller gärna tre.