Det var mycket spekulerande om placeringarna i elitserien innan sista omgången i går, men så värst dramatiskt blev det inte innan krutröken skingrats på de sju arenorna.

Det enda som förändrades, jämfört med pausresultaten, var att Skövde blev fjärde laget i grupp 2 i stället för Hammarby efter att bara ha klarat oavgjort mot H 43. Notabelt var att Lugis kräftgång fortsatte och därmed knep Malmö den sista slutspelsplatsen.

Drott blev totalt avklätt av Guif i en halvbesatt arena och därmed tror – tyvärr – undertecknad att slutspelet inte blir den fest alla hoppas. Tre lag verkar stå i särklass i svensk herrhandboll för tillfället, seriesegraren Sävehof, regerande mästarlaget Alingsås, som verkar på väg mot formen när man ”slipper” tänka på Champions League, och Guif, som bara vinner och vinner.

När två av dem spelar i Drotts grupp, och dessutom börjar med fler bonuspoäng, förstår alla att Halmstadlaget står inför en närmast hopplös uppgift om man tänkt ta sig till semifinal, men möjligheten finns ju att bevisa att jag inte begriper ett skvatt...

Drott är bevisligen ett av seriens bästa bortalag, har till exempel slagit Guif men fått storstryk av både Sävehof och Alingsås, två riktigt tunga lag att möta och då räcker det inte med en toppmålvakt, ett starkt kollektiv och en slug rackare på bänken.

Förändringen av slutspelet – eller slutspelsserien som det officiella namnet lyder – gjordes bland annat för att skapa fler matcher och därmed större intäkter för klubbarna, men risken är uppenbar att andra halvan av serien blir avslagen.

Hur det än går de kommande veckorna har Drott gjort en fantastisk prestation efter att ha blivit tolva, elva och tia de tre senaste säsongerna och vi kan ha sett inledningen på en ny era eftersom ekonomin bör ha fått en skjuts i rätt riktning med ett ökat publiksnitt med bortåt 900 åskådare per match jämfört med förra säsongen. Flytten till arenahallen har ökat snittet med tusen personer!

Många av spelarna har lyft sig efter ”Tubbis” entré och här är mina högst personliga omdömen om spelarkadern:

Stephen Nielsen: Har fått ta emot flest skott på sig av alla, har också motat flest – fast Sävehofs Thomas Forsberg har bättre räddningsprocent av förstemålvakterna – plus att Drott, trots raset i går, släppt in minst mål av alla lagen. Nog sagt, danske Nielsens betydelse för Drotts uppryckning kan inte överskattas.

Martin Bystedt: Upplever någon slags andra vår på högerflanken, mycket värdefull, inte minst för det återuppståndna kontringsspelet.

Christoffer Johansson: Har förvandlats från hånad riksbuse till fullfjädrad försvarsspelare som ingen tar sig förbi utan att det gör ont. Utvisad 29 gånger (plus fyra röda kort) i fjol, bara nio gånger i år! Men han behöver slipa till avslutningarna...

David Löfgren: Oerhört kapabel när han väl får bollen ute på sin kant, säker i kontringarna, Drotts bäste målgörare och en av seriens bästa straffskyttar – trots tre missar mot Guif.

Magnus Persson: Har fått sitt – i och för sig väntade – genombrott, men är med ålderns rätt fortfarande en smula ojämn. Kan göra mål från alla håll, men måste bli bättre bakåt.

Tobias Bengtsson: Har på grund av skador och därmed sviktande form fått stå tillbaka för Persson, men verkar vara på rätt väg. Slika vinnartyper behövs i slutspelet!

Gunnar Steinn Jonsson: Årets fynd, inte bara i Drott utan i hela serien. Bara 22 år, men redan så klok och följer man bara honom i en hel match inser man storheten. Det är en sann njutning att se islänningen attackera för att sedan släppa bollen i exakt rätt ögonblick. Men skjut mer, för böveln!

Michael Mattsson: Har kommit tillbaka efter ett par tunga år och är en ständig motståndarskräck med sin oberäknelighet och sina varierade skott.

Johnny Olsson: Ännu ett fynd, ingen bollvirtuos men en oerhört vältränad norrlänning som skulle kunna ta sig igenom arenans väggar om det skulle behövas för att göra mål.

Daniel Lindgren: 157 mål i fjol, 27 i år – och ni vet varför. Axeln. Dock, inget ont som inte har något gott med sig, Lindgren har i stället utvecklat sitt försvarsspel enormt och det finns inte många som skjuter förbi honom och ”Bulten”.

Mathias Roth: Började som etta på mittsexan, men är nu bara avlösare till ”Bulten”, skaplig offensivt, men för kort i rocken bakåt.

Övriga spelare har spelat för lite för att betygsättas, men man kan väl konstatera att det blivit (ännu) ett förlorat år för Jesper Adolfsson när nu Gunnar Steinn Jonsson är så bra som han är.

cHalmstadlaget står inför en närmast hopplös uppgift om man tänkt ta sig till semifinal, men möjligheten finns ju att bevisa att jag inte begriper ett skvatt...