För nästan exakt ett halvt sekel sedan – den 7 oktober 1962 – påbörjades ett stycke handbollshistoria när Drott spelade sin allra första match i landets högsta serie. Spelplatsen var Sporthallen, motståndet hette Lugi, laguppställningarna syns i klippet från programbladet, och 2 075 begeistrade åskådare såg hemmalaget vinna med 19–1 (halvtidsresultat nuförtiden) sedan den nyligen bortgångne Arne Lindgren gjort Halmstadlagets premiärmål.

Jag var förstås där, för en sådan historisk händelse ville man ju inte gärna missa, men hur målet gick till minns jag inte. Förmodligen var det en sådan där ”rälig” studsboll från distans som överlistade Lugimålisen Jan Brändström, för Lindgren hade helst markkontakt när han avlossade sin kanon. Hoppskyttar var en raritet på den tiden, lagkompisen Tore Olsson var en något av en föregångare i det avseendet.

Mycket vatten har flutit under Nissans broar sedan dess, Drott blev med tiden en instutition inom svensk handboll, Sporthallen ett hål i marken, men både vad gäller resultat och publiknotering hoppas nog Drott på en önskerepris när samma Lugi kommer till arenan i kväll för årets premiärmatch.

Det låter lite klyschigt att det är en viktig match – för det är ju egentligen alla 32 – men efter förra säsongens debacle, där Drott tog en poäng på de fem avslutande hemmamatcherna, kan en seger inte nog övervärderas. Drott har fått ett mycket tufft öppningsprogram med fem raka matcher mot arga konkurrenter i det tippade mittskiktet (Lugi h, Malmö h, Ystad b, Redbergslid h och Kristianstad b) som kommer att ge en fingervisning om färdriktningen i fortsättningen.

Som jag ser det blir det samma tio lag som förra säsongen som slåss om de åtta slutspelsplatserna, och det låter ju inte särskilt kontroversiellt eller fantasifullt, men de fyra bottenlagen skall helt enkelt inte kunna hota över en lång serie, däremot i enstaka matcher. Jag tror för övrigt att det blir Aranäs som får stiga av och de övriga tre (mellansvenska) lagen får följaktligen kvala.

När man sedan räknat bort Sävehof och Guif – som jag tror står i en klass för sig även om Eskilstunalaget tappat en massa ”lätta” mål när Tobias Aren försvunnit – är det åtta lag kvar som slåss om sex slutspelsplatser. I våras hamnade Drott och Redbergslid utanför, men jag tror båda tar revansch nu. RIK har tydligen äntligen hittat en bra målvakt (från Serbien) och har därmed en väldigt gångbar förstasexa med Henrik Lundström, Lars Bernhardsson och Charlie Sjöstrand som prima nyförvärv, och det kan bära riktigt långt.

Drott har faktiskt också ett väldigt intressant lag på gång med en rad unga, hungriga förmågor som inget hellre vill än att konkurrera ut de etablerade spelarna. Dessutom har man tydligen insett att fysiken var för dålig förra säsongen när var och varannan match förlorades i slutet, och enligt rapporter inifrån har också harmonin i laget förbättrats markant. Det har sett riktigt bra ut i träningsspelet och, jämfört med expertis, tränare och oddssättare, sticker jag ut hakan lite och tippar en femteplats (men tänker inte upprepa misstaget att sätta en slant på Drott som SM-vinnare...).

I medgång håller laget hög elitserieklass med vassa avslutare på de flesta positioner, vad jag fruktar är att det, precis som förra säsongen, inte finns någon ledartupp som tar tag i dirigentpinnen när det blåser motvind – och serieinledningen. Står Drott på, låt oss säga, två poäng efter fem omgångar blir det en tuff resa. Daniel Lindgren har nyckelrollen både bakåt och – hoppas jag – framåt, men mest spännande blir att följa Philip Stenmalms verkliga genombrott, uppbackad av den, av allt att döma, pånyttfödde Diego Perez Marne.

Jag tror Ystads IF är en smula överskattat i förhandstipsen även om jag inser hur viktigt det är med en bra målvakt och det har YIF skaffat i Fredrik Ohlander (som lokalpressen för övrigt redan korat till seriens bäste). Att det i mångt och mycket var målvakten Jesper Larsson som låg bakom Kristianstads sensationella finalplats senast är nog alla överens om, och jag är tveksam till att Herdeiro Lucau (tidigare i Guif) kan fylla luckan, men om förhandsinformationen stämmer har skåningarna gjort ett isländskt fynd på högernian och har seriens bästa skytte från vänsterniopositionen i Marcus Olsson och Lars Möller Madsen. Framburna av den fanatiska hemmapubliken kan det sluta med en tredjeplats, men Ola Lindgrens IFK har också ett enormt tryck på sig...

Lugi har förstärkt på målvaktsposten och har ett av årets mest intressanta nyförvärv i Joacim Ernstsson, som spåddes en lysande landslagsframtid en gång i tiden, men som ”gömde sig” i Danmark i stället. Sista slutspelsplatsen ger jag, med viss tvekan, till Skövde, som tappat sina två viktigaste spelare Mikael Appelgren och Andreas Nilsson, men som lyckats ersätta dem nästan fullt ut med Robert Lechte och Robert Arrhenius.

Alingsås tycker jag ser betydligt svagare ut utan Kristian Bliznac, Lars Bernhardsson och Charlie Sjöstrand, och Malmös laguppställning inger ingen skrämselhicka precis med båda mittsexorna långtidsskadade. Malmö satte ju för ett par år sedan upp en vision att vinna SM-guld senast 2014 – alltså den här säsongen – men den får nog skjutas på framtiden.

Det helsvarta Malmölaget spelar för övrigt sin premiärmatch först nästa torsdag (mot Drott borta). Så konstigt kan det bli när man envisas med det idiotiska poolspelet, och när sågen ändå är framme kan jag för mitt liv inte begripa varför det inte spelas matcher i januari, som borde vara den bästa publik- månaden? VM-uppehåll är svaret. Javisst, men Sverige är ju dessvärre inte med i mästerskapet den här gången och då borde man ju kunnat ändra spelordningen.

Eller lägga in sju matcher till mot lagen i den andra poolen, då skulle det ju bli fler matcher, som alla klubbar efterfrågar, och på köpet hade ju elitserien i alla fall blivit nästan rättvis...