Lekstuga i Zlatan den Stores fotspår
Det var stadens store sons hemkomst till Malmö.
Relaterat
Zlatan Ibrahimovics första landskamp på hemmaplan på åtta år (1–1 mot Schweiz) och hans första tävlingsmatch sedan 2001, Malmö FF–AIK.
Fullsatt, 21 083 personer på ett kokande Swedbank Stadion och tifo – som visserligen blev omkastat – och egna Zlatan-sånger.
Och så var det visst en EM-kvalmatch mot Europas sämsta landslag också, 6–0 mot San Marino.
Egentligen skulle Zlatan den Store naturligtvis inte ha behövts på planen när denna fotbollsparentes skulle viftas bort som en fluga på väggen på Sveriges fortsatta väg mot EM-slutspelet i Polen/Ukraina om två år. Till och med vaktmästarna på arenan förstärkt med några landslagsspelare hade haft en hyfsad chans mot Europas sämsta landslag. Eller ett blågult utan målvakt.
Men med Malmös första tävlingsmatch på 26 år skulle ett svenskt landslag på Swedbank Stadion utan kapten Ibrahimovic ha varit som en ostburgare utan ost, en korv med bröd utan korv, kaffe utan socker eller – kärlek utan kyssar, för att plötsligt hamna mitt i Göstas Jonssons revydänga från 1938, som fortsätter:
”...Och kärlek utan kyssar är väl ingen kärlek säg”.
Ofullständig, helt enkelt.
För kärlek var det från första ögonkastet när nästan 6 000 kom till första träningen i söndags för att se stadens store son lira fotbollstennis.
Därför var det slutsålt i går. Mot lilleputtnationen San Marino! Förmodligen första gången i San Marinos 20-åriga landslagshistoria – denna mikrostat uppe på en höjd vid Rimini, omslutet av Italien och med sina 29 000 invånare den enda kvarvarande stadsstaten som fanns i Italien på medeltiden.
Och som i EM-kvalsammanhang hade noll vunna, noll oavgjorda, 47 förluster, 6–205 och som genom tiderna bara hade vunnit en landskamp, 1–0 mot Liechtenstein 2004.
Vi, jag och NT-Masse, åkte ut till Rosengård före matchen – en stadsdel vars rubriker mest har handlat om upplopp, gängbråk och uppeldade bilar på sistone.
Zlatans rike.
Det var här, inne på gården på Cronmans väg 3–5, som Ibrahimovic växte upp. Sjätte våningen. Högst upp. För att via Malmö BI, BK Flagg och FBK Balkan hamna i Malmö FF 1994 med allsvensk debut mot Halmstads BK på Örjans vall några år senare innan han gick vidare till den stora världsscenen och klubbar som – ja, den storyn kan ni förstås.
Grusplanen där allt började är numera Zlatan Court – hans egen bekostade plan som en gåva till områdets alla ungdomar.
På en sliten mässingskylt, undertecknad Zlatan, står det:
”Här finns mitt hjärta.
Här finns min historia.
Här finns mitt spel.
Ta det vidare”
Några småknattar tränade avslut vid målet mot planen och när bollen hamnade hos oss bad de inte oss bara sparka tillbaka den utan sa:
– Slå ett inlägg!
De har uppenbarligen kvalitetskrav här, småknattarna som drömmer om att bli den nye Zlatan. Och vem vet, kanske en dag blir det.
Matchen några kilometer bort på Swedbank Stadion en dryg timme senare var över innan den ens hade börjat.
Zlatan – vem annars? – inledde målskyttet och när San Marino efter 17 minuter för första gången kom in på Sveriges planhalva(!) stod det 2–0 som hade kunnat vara det dubbla om inte Aldo Junior Simoncini stridit så tappert i målet.
Men.
Allt kunde och borde ha varit lycka och nöjda miner efter 2–0 mot Ungern följt av uppvisningen 6–0 mot detta glada gäng av kontorsarbetare, lampförsäljare, bankkassörer och studenter och där förbundskaptenen Giampaolo Mazza är mellanstadielärare.
Om det inte hade varit för en huvudlös sula av Olof Mellberg på sjukhusadministratören Simone Bacciocchi efter 33 minuter.
Rött kort direkt av domaren David McKeon, Irland som bara stod någon meter från händelsen. I en offensiv raid. Mot Europas sämsta landslag. I sin 104:e landskamp.
Vilket innebär att han nu är avstängd borta mot Holland!
Vad tänkte karl’n på???
– Därför har jag kluvna känslor, medgav förbundskaptenen Erik Hamrén efteråt.
Han var glad över segern, spelet, attityden och att Sverige började bra och även gjorde tre mål med en man mindre på planen.
Men besviken över att tvingas undvara Mellberg i gruppspelets svåraste match, borta mot vice världsmästarna den 12 oktober.
– Från min position blev jag överraskad att det blev rött kort. Så just nu är jag mest besviken på domaren, men jag vill se situationen på tv först, garderade sig Hamrén.
När Erik såg det lär han ha blivit mer besviken på Mellberg än McKeon.
Annars tillhörde kvällen Zlatan. Som höll på att regisseras ända in i mål när han vid sin hemkomst hade gjort första och sista målet. Tills Marcus Berg nickade in sexan på stopptid.
