50 år sedan publikrekordet
– Även om man var med och upplevde allt så tror man fortfarande inte att det är sant. Herregud, säger Håkan Sjöö när han tittar på Hallandspostens bilder från publikrekordet på Örjans vall – på lördagen för exakt 50 år sedan.
Relaterat
Många minnen. Halmialegendarerna, från vänster, Åke Börjesson, i dag 72 år, Åke Hallström, 83, och Håkan Sjöö, 74, studerar Hallandspostens arkivbilder och minns hur det var att spela inför 20 381 åskådare på Örjans vall, på lördagen för 50 år sedan.Bild: Peter Korpi
Fakta
Halmias lag i rekordmatchen
Roland Sjöström – Sten Olsson, Svenne Andersson – Roland Carlsson, Åke Hallström, Roland Sandström – Lars Sjöström, Bertil Nilsson, Åke Börjesson, Håkan Sjöö, Börje Winstrand.
nHalmia slog därefter även Holmsund borta med 3–0. I sista kvalmatchen blev det förlust mot AIK med 0–2 på neutral plan i Malmö, men Halmia vann ändå kvalserien och gick upp i allsvenskan.
Hela 20 381 åskådare såg på när IS Halmia slog Landskrona Bois med 3–0 i kvalet till fotbollsallsvenskan lördagen den 13 oktober 1962. Rekordet står sig fortfarande, trots ärkerivalen Halmstads BK:s fyra SM-titlar på senare år.
Bilderna är svartvita, men historierna är desto färgstarkare när Sjöö och lagkamraterna i Halmia Åke Börjesson och Åke Hallström minns tillbaka.
1962 var Halmia Halmstads ledande lag och hade vunnit division 2 obesegrat efter att bland annat ha slagit HBK, som slutade sexa, med 4–1 och 5–2. Nu väntade kvalserien mot Landskrona, Holmsund och AIK med två allsvenska platser i potten.
Halmstad hade fotbollsfeber. Timmen före avspark mot Landskrona var det så tjockt med folk utanför Örjans vall att Halmiaspelarna knappt kunde ta sig fram till omklädningsrummet.
– Sedan sprang man in på planen. Fantastiskt. Solen sken, det var blått uppe i himlen, gräsmattan var grön – och så var det svart. Det var inte som nu, utan alla var klädda i hattar och slipsar. Det var en fin publik, berättar Håkan Sjöö.
Han spelade vänsterinner och hade precis blivit uttagen till en landslagsturné till Fjärran Östern efter säsongen. Men det var anfallskollegan och centern Åke Börjesson som blev rekordmatchens store profil med ett äkta hat-trick (tre mål i obruten följd) i andra halvlek. Han minns än i dag hur målen gick till:
– Det var rörigt framför målet och bollen kom smekande så att jag fick fläka mig och så blev det 1–0 där. Tvåan var en frispark och vid tredje målet fick jag på en lyftning som lurade målvakten.
I första halvlek var halmianerna dock tydligt tagna av inramningen.
– Jag var värdelös, erkänner Sjöö. Man var inte van vid någonting sånt här. Det blev så mycket på en vecka för mig att jag kände mig lite darrig – men sedan Åke gjort mål efter bara en minut i andra halvlek kunde man andas ut och köra på som vanligt.
Åke Hallström var klippan i försvaret. Sju år tidigare hade han burit kaptensbindeln i HBK när Bollklubben säkrade andraplatsen i allsvenskan genom en 0–0-match mot Djurgården inför 19 753 åskådare, vilket var det gamla publikrekordet på Örjans vall.
Övergången till Halmia 1959, via ett kort gästspel i Markaryd, var kontroversiell. HBK:s starke man Bengt Winge var inte glad. Hallström berättar om när Halmias Knut Rogsten kom och hämtade honom i bil inför kontraktsskrivandet:
– Han körde uppåt Karlsrovägen och rätt vad det var så sa han ”nu är Bengt Winge efter oss, nu är Bengt Winge efter oss”. Vips så svängde han in på kyrkogården och där skrev jag på!






















