I måndags sensommarvärme och fullsatta uteserveringar i Malmö. I går regn och rusk.

Hösten kom snabbt till Sverige.

Och den höll på att göra det för svensk fotboll också om det inte hade varit för 2–0 och tre poäng mot Kazakstan i VM-kvalpremiären på Swedbank arena i Malmö.

Vi nöjer väl oss med det.

För Sverige–Kazzzakstan på dvd kan mycket väl bli ett alternativ till andra receptfria sömnpiller som Valerina Forte, Dormeasan och Hypermin.

Jag kan inte påminna mig när jag senast såg ett så dåligt svenskt landslag för vi snackar ju faktiskt om Kazakstan, rankat 142:a i världen, och sämre än ”storheter” som Sao Tomé, Surinam, Burundi och Grenada.

Första halvlek var ett så dåligt skämt att jag misstänkte att Borat hade haft ett finger med i spelet. Ni vet, den där galne journalisten från Kazakstan spelad av den brittiske komikern Sacha Baron Cohen.

Det var uselt passningsspel från två usla lag, ett obefintligt tempo, ingen rörlighet, få kombinationer, dålig fokus och stor frustration bland spelarna. Så visst var det signifikativt att målet före paus tillkom på något som inte ens var en målchans när Mikael Lustigs misslyckade skott blev till en perfekt passning till Rasmus Elm som stod för det enda sevärda före paus, ett kliniskt avslut på volley med vänstern.

– Det var ingen bra dag på jobbet, medgav förbundskaptenen Erik Hamrén.

– Vi kom inte alls upp i den spelmässiga nivå som vi hade som ambition. Men det blev tre poäng och det är jag väldigt, väldigt nöjd med. Jag menar, vi har haft matcher när vi känner att vi har presterat bra, men inte fått några poäng med oss.

Okej, 13–1 i avslut varav 4–1 på mål, där Andreas Isakssons enda räddning förutom en vaken rensning var en fösning av Michael Rojkov i famnen i den 83:e minuten, kan tyckas vara kassaskåpssäkert.

Men då ska man också ha i åtanke att även Sveriges chanser var alldeles för lätträknade och att höra Sverige, trots ledning, bli utvisslat av delar av de 20 000 på läktarna var onekligen en märklig känsla.

– De var väl frustrerade precis som vi för man blir det när det inte fungerar, konstaterade Hamrén.

Det gjorde det inte för Johan ”Betongfot” Elmander som helt ur slag borde ha fått rött kort för sitt överfall i första halvlek. Och det gjorde det inte heller för Ola Toivonen som nu hamnade i sitt Ukraina-vakum och aldrig fanns på sin vänsterkant, vilket innebar att Sverige tappade spelbredden.

Jag kan heller inte begripa varför Hamrén valde Pontus Wernbloom före Anders Svensson när laget mot försvarsorienterat motstånd behöver fler kreatörer – inte fler fotbollsarbetare.

Då fick vi också se ett Sverige som hackade och hostade sig fram till tre poäng med en Zlatan Ibrahimovic ur balans. Annars drar man inte på sig sådana korkade gula kort som det för protest som kan stå honom och Sverige dyrt längre fram i VM-kvalet.

Jag kan också tycka att lagkaptenen någon gång borde lämna över frisparkarna till Sebastian Larsson som bevisligen är vassare och att han kan passa som när Marcus Berg var sopren på slutet när Ibrahimovic valde eget genombrott.

Men å andra sidan – varje uppspel, varje anfall behöver heller inte gå genom Zlatan, vilket Erik Hamrén måste styra upp inför fortsättningen om Sverige inte ska bli alltför lättläst.

Kommer ni förresten ihåg David Loriya? Målvakten som kastades in i Halmstads BK när Magnus Bahne blev skadad hösten 2007, men nog mest är ihågkommen för 0–9 mot HIF i sista (mardröms)matchen, trots att han den gången snarare räddade HBK från tvåsiffrig förnedring.

Efter ett skadedrabbat 2011 lämnade han FC Irtysh Pavlodar för Çaykur Rizespor i den turkiska andradivisionen och tappade också landslagsplatsen efter 38 landskamper.

Varför visade hans ersättare Andrey Sidelnikov i går, där hans fenomenala reflexräddning på Zlatans nick direkt i andra halvlek höll världsklass.

Men Kazakstan, detta till ytan nionde största land i världen som i öst gränsar till Kina, kommer förstås inte att nå VM i Brasilien.

Med gårdagens insats på näthinnan kommer Sverige inte heller att göra det.

För då ska man vinna med mer än 2–0 hemma när det från och med i år inte längre är de inbördes mötena utan målskillnaden som räknas vid lika poäng.