Resan mot Rio och fotbolls-VM i Brasilien 2014 har börjat. Den går via Malmö, Torshamn, Berlin, Stockholm, Wien, Dublin och Astana.

Men den började mot Brasilien i Råsundas avskedslandskamp och fortsatte på Olympia i Helsingborg mot Kina.

Och jag undrar – varför?

Tydligen frågade sig många helsingborgare detsamma för blott 9 000 hade samlats på Olympia i går. Trots att Zlatan Ibrahimovic spelade från start. Mot Frankrike för några månader sedan fanns nästan 5 000 fler svenskar på plats. I Kiev. 180 mil bort.

Självklart är det viktigt att ta alla möjligheter att spela samman landslaget. Men – Kina?

Vi snackar trots allt om en fotbollsnation som är rankad 78:a i världen, sämre än Kap Verde-öarna, Haiti och Uzbekistan.

Låt vara att Sverige får en riktig mjukstart med Kazakstan, rankad 142, i Malmö på tisdag och därefter Färöarna, rankat 154, i oktober.

Men man utvecklas väl inte av att möta så dåligt motstånd som möjligt?

Om förbundskaptenen Erik Hamrén nu ville få svar på om backlinjen med Mikael Lustig, Andreas Granqvist, Jonas Olsson och Behrang Safari håller så får man inte det mot lag som har sitt första avslut mot mål i den 89:e minuten.

Och varför ställer man Andreas Isaksson i mål som under 93 minuter inte fick göra en enda räddning när hemmasonen Pär Hansson satt på bänken?

Okej, bitvis såg det bra ut med många chanser, snabba, djupa uppspel utmed marken av mittbackarna. Och bitvis kombinerade Ola Toivonen och Zlatan Ibrahimovic riktigt vackert så länge den store nu var med.

Men. Ynka 1–0 mot Kina gav inte direkt någon boost för självförtroendet, där det internationellt handlar om effektivitet. Fråga HIF. Och AIK.

Så visst var det typiskt att det dröjde bara en minut innan Sverige gjorde mål efter att Zlatan Ibrahimovic i pausen hade gått ut.

Då kunde lagkompisarna inte längre förlita sig på sin klart lysande stjärna utan tvingades ta eget ansvar.

Fast någon lösning på framtidens ytterbacksproblem fick vi inte, även om en hel Martin Olsson känns given. Lika lite vilket som är bästa alternativet på vänster yttermittfält. Okej, Toivonen tillhörde de bästa nu, men blev ännu bättre centralt när Zlatan klev av, och sett till fiaskot mot Ukraina i EM är jag tveksam till om det håller mot bättre motstånd än Kina, Kazakstan och Färöarna.

Att alternativen är så få beror på att Erik Hamrén helt enkelt inte har gett tillräckligt många spelare chansen och vågat testa dem. Och därför sitter han där nu inmålad i ett hörn med många frågetecken kvar.

Jag tror heller inte att svaren fanns 140 mil söderut i Maribor, där Sverige trots storspel i målet av HBK:s Kalle Johnsson föll tungt i U21-kvalet mot Slovenien efter ett sent straffmål.

För det var just på de positionerna som det klickade mest. Och nu krävs seger mot Ukraina i Kalmar på måndag för att det ska bli play off.