Ärtemark agerar uppgivet på alla sätt, hemmamatcherna spelas numera i en jättelik – i och för sig fräsch – övergiven industrilokal utan läktare, men det behövs inte eftersom det knappt kommer någon och tittar.

I går fanns det åtta (8) åskådare på plats runt de båda hagarna och det är klart det inte är särskilt inspirerande för hårdsatsande hel- och halvprofessionella spelare som HBTK:s.

– Det är som det är, vi kom hit för att ta två poäng och det lyckades, konstaterade HBTK-tränaren Peter Nilsson.

Ärtemark spelar inte ens med sitt starkaste lag längre. Kinesen Wang Qing, som kan störa många trots att han flyttats upp på förstabordet, spelade inte i går och det ryktas att han i stället skall spela för Warta. Genom det sparar dalslänningarna pengar och så är det nästan garanterat att man åker ur.

Men HBTK förlorade ändå en match på förstabordet när Wang Yin Zhou föll mot norrmannen Espen Rönneberg med 1–3. 

Wang gick mest och skakade på huvudet när han inte fick någonting att stämma. Inte mycket bättre spelade han mot Sorin Cioran, men där blev det ändå 3–0 (rumänen har inte vunnit en enda match hittills).

– Wang hade en dålig dag på jobbet helt enkelt, men det var bättre att han var dålig i dag än i en viktigare match, sa HBTK-tränaren, som också var frikostig med berömmet till Rönneberg.

– Han hade hållit bra på andrabordet, tar alla matcher som en utmaning och jag tror aldrig tidigare han slagit en spelare som är rankad bland de hundra bästa i världen.

– Men de övriga i laget håller inte Kvibille-nivå...

Henrik Olsson vann sin match med 3–1, Niklas Rönningborn sin med 3–0 och segermaskinen Huang Dawei båda sina (har nu 19–3 i matchkvot), men i dennes andra match mot den tappert kämpande Rönneberg missade han matchbollen i tredje set och tvingades till ett fjärde, vilket gjorde att Rönningborn var tvungen att kränga på sig matchtröjan en gång till.

Men han behövde bara spela några – i och för sig snygga – bollar innan 5–1-segern var i hamn och bilen kunde äntras för 32 mil hemåt.

Mycket väsen för lite ull som man brukar säga...