Zlatan Ibrahimovic i onsdags.

Och Ungern-matchen i kväll.

För när förbundskaptenen Erik Hamrén satte sig på podiet nere i källaren på Scandic Park på Karlavägen i ett solregnigt Stockholm, var det som en mild bris i jämförelse med när Ibrahimovic dagen innan hade talat ut och låtit de verbala dammluckorna flöda när han skövlat ”Filosofen” (Pep Guardiola).

Även om Hamrén först läxade upp den största kvällsavisan för bristande respekt i samband med den stängda träningen.

Men det är i kväll som allvaret börjar, det vet alla.

Då ska första betyget kvitteras ut för det nya landslaget, IG, G, VG eller MVG.

Då är det upp till bevis för Erik Hamréns fotbollsbygge.

Och då, om inte Sverige har besegrat Ungern på ett slutsålt Råsunda, kan smekmånaden vara över när charmoffensiven, halsdukarna och mantran om positiv energi och glädje får marginell betydelse. Och segrarna mot Wales, Bosnien-Hercegovina, Vitryssland och Skottland plötsligt inte är värda ett smack

– Fast för mig har träningsmatcherna också känts spännande – förmodligen för att jag är ny i gamet. Samtidigt har de varit oerhört viktiga. Jag menar, hade vi gjort dåliga insatser och resultat hade läget varit annorlunda här också, förklarade Erik.

– Men visst – lite extra kommer det nog att pirra, medgav han sedan.

Erik vet naturligtvis det också, att EM- och VM-kvalmatcher på hemmaplan ska vara tre poäng om man vill vara med där uppe. Punkt. Slut.

Det är lika självklart som att det serveras kanelbullar på svenska presskonferenser som den här gången var riktigt goda och inte alls så hårda som senast när de hade kunnat klassas som vapen på vilken högriskmatch som helst.

Vi vet hur det gick i VM-kvalet senast. Tidigt borttappade trepoängare som då mot Albanien borta (0–0) och Danmark hemma (0–1) förföljde laget ända inte i kaklet.

– Men börjar man tveka och tänka för många negativa tankar – då förlorar man. Så det gör inte vi, poängterade den svenske förbundskaptenen.

– Ungern är ju en av våra farligaste konkurrenter så något annat än tre poäng hemma tänker vi inte, förklarade Sebastian Larsson.

Själv hoppas jag att ”Seb” spelar i kväll. Antingen som högerback bakom Johan Elmander eller – om denne inte håller, som höger yttermittfältare med Mikael Lustig bakom.

Annars var det, som presschefen Hans Hultman uttryckte det, det ”gamla gardet” som denna eftermiddag stod till pressens förfogande; Olof Mellberg, Anders Svensson, Kim Källström, Andreas Isaksson, Daniel Majstorovic och Chippen Wilhelmsson.

Men för första gången på, jag vet inte när, en tävlingsmatch sopren från Halmstad-inslag. Det var en gång ett landslag där 1/3 av truppen hade anknytning till HBK, från målvaktstränaren Lennart Ljung till den då största stjärnan, Fredrik Ljungberg. Så är det inte längre.

Okej, landslagsmanagern Marcus Allbäck skulle ha hamnat i HBK om inte Magnus Arvidsson då redan hade fyllt kvoten äldre, rutinerade anfallare och klubben i stället ställde in siktet på Anselmo.

Och Ola Toivonen hade valt HBK i stället för Örgryte om inte flickvännen velat till Göteborg där hon skulle plugga.

Men bakom lurar ändå, inbillar jag mig, Peter Larsson bara han blir kvitt sina skadeproblem. Liksom Dusan Djuric som i mina ögon inte är ett dugg sämre än ”araben” Chippen Wilhelmsson.

– Vi har naturligtvis koll på en rad spelare utöver dessa, men just nu vill jag bara fokusera på den här truppen, förklarade Erik för mig.

Då hade han dessförinnan satt fotbollen i ett allvarligare och mänskligare perspektiv.

– Jag fick ett sms av en god vän tidigare i dag som hade varit på begravningen av Torbjörn Ek. Jag kände honom väldigt väl, han dog i cancer och blev bara 61 år. I ett sånt perspektiv är en förlust i fotboll inte särskilt viktig, berättade Hamrén och avsåg den bortgångne bandylegendaren.

– Så det värsta för mig är om det skulle hända min fru och mina döttrar något. Då är en fotbollsmatch liten.

I dag klockan 12.00 sharp får spelarna veta startelvan. Samtidigt släpps laget till massmedia för att slippa tävlandet i spekulationer och onödiga läckor.

Resan mot Polen/Ukraina 2012 kan börja.