Inte jag heller förrän Ingvar Isacsson och Kenneth Erlandsson i Halmstad Hammers berättade det för mig.

Fast det tar vi lite senare.

Materialförvaltarna, eller materialarna, är de anonyma hjältarna i sportens värld. Utan dem skulle idrotten stanna. Totalhaverera. Det vet alla.

De är först på plats, sist hem och de som tar reda på ”skiten” efter alla andra. Under säsongen lägger de ner 40–45 timmar i veckan.

Och allt för – förlorad arbetsinkomst i ersättning.

– Fast belöningen är väl att vi verkligen är en del av laget, säger Ingvar. Att när man fyllt 60 få jobba med killarna och vara med i gemenskapen.

Kenneth nickar instämmande:

– Ja, det är väl bara under själva taktikgenomgången och laddningen som vi inte är just där. Den får de ha för sig själva. Men under matcherna är vi ju med i båset, även om man då hoppas att man ska slippa att få något att göra. För det innebär oftast problem.

Ingvar är glasmästare och driver Sjöstens glas. Medan Kenneth är drifttekniker på fortifikationsverket på F14.

– Jag har bra chefer så jag kan flexa och arbeta in all ledig tid. Men Ingvar förlorar ju bara på det, säger han.

Det är två timmar innan matchen Hammers–Kungälv när jag och Roger kliver in i Sannarpshallen som den femte anhalten på Idrottsresan. Eller Halmstad arena som den numera också heter.

Förberedelserna är redan i full gång.

– Vi passade på att hänga fram matchtröjorna redan i går efter träningen för att vi skulle vinna lite tid i dag.

Ingvar syr ihop en trasig handske samtidigt som Kenneth slipar den spelande tränaren Micke Bjerdahls skridskor.

– Alla har olika slipningar, förklarar han och pekar på en lapp ovanför slipmaskinen.

– Ju tyngre du är – desto högre skål. Man vill ju inte att skridskon ska skära för långt ner i isen så 20-skål är väl det vanligaste. Och sedan är det skillnad på is och is också.

Men skridskoslipningen är ändå inte den största delen. Det är – tvätten.

Själv såg jag framför mig åtminstone tre tvättmaskiner och en rejäl torktumlare.

– Så har de i Gislaved. Och så borde det vara, anser Kenneth.

I stället står en ensam tvättmaskin och tuggar samt en alldeles för gammal torktumlare som tar fem timmar på sig för att göra tvätten torr. I duschutrymmet!

– Det blir två tvättar underställ och sedan handdukarna. Tre maskiner tvätt ska vara klara och det tar förstås sin tid. Därför brukar jag åka och byta innan jag börjar jobba dagen efter, påpekar Ingvar.

– Fast här sorterar vi förstås inte efter färger och material, inflikar Kenneth som läser mina tankar när han skrattande tillägger:

– Jo, jag försöker undvika att tvätta där hemma. Man får ju sin dos här.

Men visst händer det sina dråpligheter. Som den gången när torktumlarens termostat klappade ihop och värmen blev för hög.

– Alla underställ kunde vi ha lämnat över till U8-laget. Och Jensas (Larsson) polotröja hade krympt till nästan babystorlek, skrattar Ingvar.

De träffades när deras söner kom med i U16-laget och på den vägen är det. Men då hade Ingvar följt Ronny redan sedan U10 och Kenneth Robin lika länge.

I dag är Ronny domare. Medan den ett år yngre Robin är med i A-laget.

Men någon utbildning har varken Ingvar eller Kenneth. Trots att bara skridskoslipningen i mina ögon är en halv vetenskap.

– Vi började på ungdomsnivå och lärde oss av de äldre. Och sedan under Nisse Folkesson.

Trots allt slit har de inga tankar på att sluta.

– Nä, det är för roligt. Även om det är lite segt i mars så längtar man redan när försäsongen kör igång i augusti, erkänner Kenneth.

– Visst är det så att man får ta hand om andras skit, men det är det värt. Det har till och med hänt att nya spelare kommit hit med sin egen tvätt.

Ingvar skrattar:

– Jag försökte sluta för två år sedan. Men sedan var jag inte svårövertalad att fortsätta...

Och så var det det där med avstängningar och utvisningar.

– Det var i trean när jag tröttnade på en domare och ropade; Nu får du vakna ditt blindstyre! Men i domarrapporten skrev han att jag hade kallat honom för en tjock valross och så fick jag en månads avstängning, berättar Ingvar.

– Efter det kallade vi honom, Ronny Nilsson, för valrossen. Men det var ju han själv som hade döpt sig. Och nu skrattar vi båda åt det. Men det är svårt att hålla igen i bland när man lever sig med i matcherna.

Så långt hade Kenneth undvikit slika fadäser.

– Men några matcher senare så klappade jag händerna åt ett domslut. Det värsta var att laget fick en tvåminutare och inte jag. Och det var inte så uppskattat...

Fast den här gången håller sig både Ingvar och Kenneth i skinnet. Trots blytunga 3–5 mot Kungälv och ett och annat tveksamt domslut.

Men i dag är Ingvar på plats klockan halv sju på morgonen innan han börjar jobbet för att slänga ut underställen och in med handdukarna i torktumlaren så att allt är torrt till i kväll.