Men de har betalt för det också. 80 000 i månaden i snitt, påstås det.

Självklart ska alla inkomstuppgifter tas med en stor nypa salt eftersom de oftast även innefattar vinstpremier, bonusar, signing on-fees och eventuella hus -eller värdepappersvinster.

Men.

Det kan även vara på andra hållet, i underkant, eftersom de flesta spelarna varje månad lägger undan mellan 10 och 50 procent av lönen i en kapitalförsäkring som till skillnad från en vanlig pensionsförsäkring kan börja tas ut redan när den aktiva karriären är över och inte efter 55 års ålder.

En av de bäst betalda spelarna, Linus Klasen, lirade i går kväll nere i Lindab arena i Ängelholm i Rögles elitseriecomeback, fast numera i Luleås tröja.

Men lönen, 250 000 riksdaler i månaden, sägs vara densamma som han i fjol hade i ALLSVENSKA Malmö Redhawks som sedan tvingades släppa honom när klubben, surprise!, höll på att gå i konkurs då finansiären Hugo Stenbeck tröttnade.

Halmstad Hammers hela spelartrupp för en säsong motsvarar knappt tre månadslöner!

De allsvenska fotbollsspelarna har det inte alls lika bra.

De tjänar ”bara” 60 000 kronor i snitt.

Men de största stjärnorna har naturligtvis mångdubbelt mycket mer. Plus en del undanstoppat i kapitalförsäkringar.

– Då är ändå spelarna i Sverige generellt sett underbetalda, påpekade spelaragenten Patrick Mörk i en intervju i Aftonbladet.

Jodå, allt är förstås relativt. Zlatan Ibrahimovic tjänar, enligt uppgift, 120 miljoner kronor om året i sin nya klubb Paris SG. Det är 228 kronor i minuten. Eller 328 767 kronor om dagen! Mer än en årslön för en vanlig arbetare, vilket också fick den franska regeringen att reagera och anse att nu får det vara nog!

Och då är han ändå inte ens i närheten av boxarna Floyd Mayweather och Manny Pacquiao som, enligt tidningen Forbes årliga lista, i fjol fick 561 miljoner respektive 409 miljoner kronor för att slå eller få på käften och därmed petade ner Tiger Woods från tronen – Tigern som bara fick in 393 miljoner kronor varav osannolika 363 i reklampengar.

Faktum är att Zlatan med sin nya årslön med möda tar sig in på topp 100-listan(!), där den siste, basebollspelaren Jake Peavy i Chicago White Sox lyfter 109 miljoner kronor om året.

Ni ser själva.

Medan världens ekonomier går på knäna, euron sviktar och länder som Grekland och Spanien är konkursmässiga fortsätter idrottsvärlden att leva i sin egen lilla bubbla genom att sprida pengar som man egentligen inte har.

Det kommer naturligtvis inte att hålla i längden.

Jag älskar spelet.

Men jag föraktar pengaspelet – ett hån mot vanligt folk som i många fall gör betydligt viktigare samhällsinsatser.

En akutsjuksköterska med åtta års erfarenhet tjänar i snitt 25 119 kronor. Hon räddar liv. En elitseriemålvakt med mindre erfarenhet i hockey tjänar det tiodubbla Han räddar puckar.

Okej, marknaden styr.

De största idrottsstjärnorna är dagens rockstjärnor, artister, gladiatorer. De genererar samtidigt enorma pengar i form av merchandiseförsäljning. Det gör inte spelarna bakom.

Samtidigt har ett gäng industrimagnater, shejker och mångmiljardärer gjort idrottsvärlden till sin egen lilla tummelplats. Att köpa och sälja och investera som i vilket multinationellt företag som helst.

Många är inte ens intresserade av idrott, men här kan de tävla med likasinnade i sin egen, oerhört prestigefyllda liga ”Mest pengar när du dör vinner”.

Det är ett farligt spel för idrotten som står och faller med hur länge dessa tycker det är kul.

I spåren av dessa satsningar utan ekonomisk bärighet, både nationellt och internationellt, följer också nya arenor och alltfler klubbar som går på knäna med röda siffror, konkurshot samt tiggande om mer pengar från supportrar och sponsorer.

Visst diskuteras det lönetak, ekonomiska elitlicenser och prestationsbaserade löner, där lån i stället för värvning är den nya trenden. Men samtidigt öppnar sig nya lukrativa marknader i Turkiet, Ryssland och Kina.

Och mycket vill ha mer. Fråga Cristiano Ronaldo som tjurade ihop när Zlatan fick högre lön. Själv har det stackars gossebarnet bara 100 miljoner i Real Madrid.