Inne i Aquatics Center och på tv-skärmarna nere i den mixade zonen klev OS-medaljörerna på 100 meter fjäril damer, Dana Vollmer, USA, Lu Ying, Kina och Alicia Coutts, Australien, upp på prispallen medan vi väntade på Sarah som gråtande rusade rakt igenom på väg för att bada av sig och sedan gå på dopningskontroll.

Det var ju där, på prispallen, som hon skulle ha varit, om än inte högst upp så på silver eller bronsplatsen.

Inte i någon bassäng efter en förhatlig fjärdeplats medan de amerikanska, kinesiska och australiensiska flaggorna hissades inne i Aquatics Center.

Men det var en sån dag.

Inför inmarschen i mäktiga Aquatics Center spelades Clashs ”London Calling”. Men det kunde lika väl ha varit U2:s ”Sunday bloody sunday”.

Den hade ju ändå börjat så vackert när man vaknade till gospelkören från Mission of Faith Christ Gospel Ministry tvärs över gatan till lägenheten i Dalston Junction.

På tåget till pingisen i Excel Arena hade regnet börjat ösa ner och följdes av en blixt och en smäll som fick hela Dockland-området att vibrera.

Då hade jag fortfarande hopp om en söndag med blixtar och dunder – magiska under.

För Emma Johansson hade önskat sig regn och själv tänkte jag tillbaka till OS 2008 när jag, i en blå regnponcho som fick en att mer likna en smurf, sjöblöt stod vid målfållan uppe vid Kinesiska muren och såg värmländskan bli silver-Emma med hela svenska folket.

Jörgen Persson hade verkligen övertygat mot nigerianen Segun Toriola och visat en uppåtgående formkurva och tyckte själv att han, som oseedad, hade fått en drömlottning.

Och Sarah Sjöström då – som innehavare av världsrekordet det riktigt stora medaljhoppet på simsidan när Therese Alshammars OS-start fortfarande är ytterst tveksam.

Nu sitter jag här med en andradag – lika mörk som åskmolnen ovanför London.

Först Jörgens bryska sorti mot kroaten Andrej Gacina när en fantastisk OS-saga efter 24 år och sju OS förtjänade ett så mycket vackrare slut i singel.

Sedan Emmas punktering tre mil före målgången när hon var på väg att ta upp jakten på utbrytarna och till slut ändå blev sexa, 27 sekunder efter den vinnande holländskan Marianne Vos.

Och till slut Sarah Sjöström – den 18-åriga tjejen som skulle ha gett Sverige den första OS-medaljen i London och en boost inför fortsättningen, både för simmarna och resten av OS-truppen

Men en dålig start och en dålig målgång gjorde att hon aldrig var riktigt med i loppet där Danna Vollmer samtidigt passade på att sno Sarahs tre år gamla världsrekord när amerikanskan som första kvinna simmade under 56 sekunder, 55,98.

Att jämföra med Sjöströms 57,17 – 23/100 från bronset, 30/100 från silvret och 40/100 från sitt eget årsbästa som alltså hade räckt till – OS-silver.

4.

Det var vad Sarah twittrade direkt efteråt innan hon gjorde sig oanträffbar i en timme.

Sedan kom hon till den mixade zonen med värkande hand efter att i besvikelsen och ilskan ha slagit den i kaklet. Förkrossad och förbannad över den sjätte fjärdeplatsen i mästerskapssammanhang under de senaste två åren.

Ändå var det här det här Sarahs första riktigt stora motgång och nu handlar det om hur hon hanterar det inför fortsättningen, där 50, 100 och 200 meter fritt samt medleylagkappen på förhand inte alls var lika stora medaljchanser.

Men det finns en stor skillnad mellan svensktrion denna ”bloody sunday”. För Sarah och Emma får fler chanser, nu eller i kommande OS – det får inte Jörgen om inte laget tokskräller i lagtävlingen.

Då är det slut för gott.