Åtta nattsvarta minuter. Sedan var Halmstads BK tillbaka nere i källaren och rekordpubliken på Falkenbergs idrottsplats, 5 288 personer, fick se HBK tappa ytterligare mark i tätstriden, där laget inte längre ens ligger på kvalplats, samtidigt som FFF tog ett kliv uppåt.

Två ynka poäng på de senaste fyra matcherna – fortsätter den trenden är HBK snart bara ett mittenlag och målsättningen att vara seriens jobbigaste lag att möta klingar ganska tomt just nu.

För det är HBK varken bakåt, på mitten eller framåt.

– Men jag tycker ändå att det här var ett fall framåt jämfört med de senaste matcherna, försökte en alltmer bekymrad Jens Gustafsson, tränare i HBK.

Jodå, sett till antal avslut (12) och avslut på mål (9) såg det förstås bättre ut, där både skyttekungen Gudjon Baldvinsson på straff samt Mikael Boman och Johan Blomberg på sina frilägen borde ha nätat.

Men bakåt...

FFF tilläts till 24 avslut varav 13 på mål. Tjugofyra! Ungefär lika många som HBK släppte till på fyra matcher i våras.

Och där hittar jag en av förklaringarna till varför HBK efter segern mot Assyriska på fem matcher har förvandlats från ett lag med allsvensk potential, rörlighet, hög bollpress, varierat anfallsspel, stabilt försvar och sylvassa omställningar, ”HBK spelar i allsvenskan nästa år” som tränaren Azrudin Valentic slog fast, till ett ängsligt, fegt, passivt gäng utan självförtroende och organisation, både framåt och bakåt:

Mittbacksparet.

Rör aldrig ett fungerande mittbackspar! Mittbackarna är navet i hela laget som med sin trygghet skapar mod framåt.

Ändå hade tränaren Jens Gustafsson valt att rubba balansen två matcher dessförinnan när han efter Christian Järdlers skada mot BP valde att inför derbyt mot Varbergs Bois flytta ut Richard Magyar som vänsterback och sätta in Michael Svensson centralt.

Trots att HBK med Johnny Lundberg och Magyar var det lag som fram till då hade släppt in minst mål i hela serien, sex på nio matcher och hållit nollan i de tre senaste.

– Jo, absolut inget ont om Micke (Svensson), men Richard och jag gjorde det bra. Vi hade hittat tryggheten, hade lärt varandras spel mer och mer och hittat våra roller och positioner vilket naturligtvis är viktigt, medgav Johnny efter matchen i går.

Jens Gustafsson motiverade beslutet att Svensson också naturligtvis behövde speltid och att han ville ha tre mittbackar i form.

Resultatet blev ett annat. Balansen var rubbad när samtidigt även det defensiva spelet över hela planen började svikta. Det blev Lundberg och Svensson i tre matcher, Lundberg och Magyar i en, tillbaka till Lundberg och Svensson mot Falkenberg, Peter Nyström och Magyar när både Lundberg och Svensson var avstängda mot Brage och nu alltså – Lundberg och Magyar.

Och nu – när serien har vänt har HBK släppt 13 mål på sina sju senaste matcher och tappat både den allsvenska direktplatsen och positionen som kvallag.

– Fast det är förstås inte hela förklaringen. Vi har också ett antal nyckelspelare som har varit ur form, påpekade Jens nog så riktigt.

Men det är ändå där, i mittförsvaret, som HBK måste bygga tillbaka tryggheten och kontinuiteten igen.

Och Jens tvingas göra det med ett lag utan självförtroende, där det är rent resursslöseri att låta Jonas Gudni Saevarsson sitta på bänken när det centrala mittfältet läcker som ett såll.