Det var jakten på den förlorade hedern. För Sveriges spelare, ledare och inte minst – alla supportrars skull som återigen färgade NSK Olimpiysky-stadion gul och sjöng den blå. Men även för att undvika nesan att resa från Kiev och EM 2012 i Polen/Ukraina med noll poäng – något som landslaget inte gjort sedan Olle Nordins 1–2, 1–2, 1–2-kavalkad i VM i Italien 1990.

Det blev, tack och lov, inte så.

När Zlatan Ibrahimovic gick bort till den bubblande gula bortre kurvan, tackade fansen och gav bort sin tröja till en euforiskt lycklig tjej så var det som en segrare, en vinnare igen efter 2–0 mot Frankrike.

– Vi har Zlatan och det har inte ni!

Det var, naturligtvis, den store själv som med sitt konstmål, en flygande volley på Sebastian Larssons inlägg, visade den blågula vägen till ett värdigt farväl som sedan saluterades med Sebs eget 2–0-mål på tilläggstid.

Samtidigt som det var skönt att Erik Hamréns gäng med sitt spel, sin professionalism, sin inställning och sin stolthet gav en antydan om hur egentligen detta EM kunde ha slutat, det vill säga fortsatt, kändes det – för jävligt. Snöpligt.

För nerven, dramatiken och kampen om poäng och EM-kvartar – den fanns i Donetsk på en tv-skärm mellan värdnationen Ukraina och Roy Hodgsons England, där Hodgsons gäng kom undan med blotta förskräckelsen och ett horribelt bortdömt ukrainskt mål.

Det var ju den vi ville ha. Drömde om. Men en skitmatch mot Ukraina förstörde allt. Jag var inte ens nervös när Sverige ledde med 1–0 mot Frankrike. Det vill jag vara.

– KIEV – det är våran stad! rullade sången runt läktarna.

Ironiskt nog kan Sverige bli det enda laget som besegrar Frankrike i detta EM.

Okej, det spelet som Les Bleues presterade i går kommer inte att räcka till i kvarten mot Spanien.

Men utan att förta insatsen – frågan är hur intresserade fransmännen egentligen var för känslan var att det fanns ett växel till.

Ändå var segern oerhört viktig för Sverige för framtidstron. Och inför kommande VM-kval.

Frågan är bara hur laget ser ut då. Spelar Olof Mellberg säsongen ut? Annars behövs en ny försvarsgeneral.

Problemet på vänster yttermittfält kvarstår också – i synnerhet som den bästa lösningen under detta mästerskap, Chippen Wilhelmsson, 33, också lär sluta.

Vem som tar platsen bredvid Kim Källström på det centrala mittfältet efter Anders Svensson är ett mindre problem – den ska vara vikt åt Rasmus Elm, trots ett ganska blekt EM.

Men matchen i går, för övrigt fransmännens första förlust på 24 matcher, visade ändå en balans mellan defensiv och vass offensiv som gör att jag tror på att en ljusnande fotbollsframtid ändå är vår.

Och att världen kan förvänta fler svenskinvasioner från Camp Sweden och Europas bästa supportrar.

För nu lämnar vi Kiev – en stad i ett land som gjort mig kluven.

Uppslukad av fotbollen där hela kvarter och halva stadsdelar avspärras och bevakas av unga allvarliga män i alldeles för stora mössor är det lätt att glömma bort verkligheten bortom den festliga fasaden och allsången vid Swedish Corner.

Fattigdomen. Korruptionen. De ständiga demonstrationerna nere på huvudgatan för den fängslade oppositionspolitikern Julia Tymosjenko. Och framför allt – Babij Jar.

Bara några tunnelbanestationer längre bort från festen på den gröna linjen, vid Dorogozhichi, ligger platsen som i dag ser ut som en park, där bara ett gigantiskt sovjetiskt monument och ett träkors uppfört 2001 till minnet av 60-årsdagen påminner om en av de mest fruktansvärda och bestialiska massakrerna i historien.

Men det är en begravningsplats.

Det var där som 100 000 människor under andra världskriget avrättades varav den värsta massakern ägde rum mellan den 29 och 30 september 1941 när 33 771 ukrainska judar sköts ihjäl.

Trots att det var kvävande hett denna dag nere i ravinen frös jag. Och hade det inte varit för att några krigsfångar hade lyckats fly hade ingen fått veta sanningen eftersom alla liken skulle grävas upp för att brännas.

Det är sånt som leder till eftertanke och perspektiv till att en missad kvartsfinalplats i ett EM-slutspel i fotboll egentligen bara är en – missad kvartsfinalplats i ett EM-slutspel i fotboll.

Do pobachenya, Kyiv!