Vinna eller försvinna. I bland är fotbollen inte svårare än så.

Förlust i kväll mot Roy Hodgsons England på NSK Olimpiysky och EM är över för Sveriges del innan den sista gruppspelsmatchen mot Frankrike ens är spelad.

Seger och Sverige kan fortfarande vinna gruppen.

Och oavgjort – då är laget beroende av den andra matchens resultat.

18 200 svenskar mot knappt 5 000 engelsmännen ska inte vara på någon match på läktarna.

Värre blir det på planen mot Hodgsons välorganiserade, försvarsstarka lagbygge.

Men låt oss ändå göra som Erik Hamrén natten före match, drömma ljuva drömmar om seger.

För vi har gjort det förut och kan göra det igen.

Besegrat och slagit ut England i ett EM-slutspel.

Året var 1992 - platsen Råsunda. Janne Eriksson hade kvitterat till 1–1 och Tomas Brolin hade sedan med en höger utsida i Chris Woods bortre burgavel avgjort med blott åtta minuter kvar.

Den gången stod Erik Hamrén på Södra läktaren och njöt av att just Eriksson, hans adept från JSM-guldlaget IFK Sundsvall, hade gjort ett av målen.

Faktum är att Sverige heller aldrig har förlorat i ett EM- eller VM-slutspel, fem segrar och två oavgjorda. Och att vi bara förlorat en av de 13 senaste mötena, visserligen det senaste men ändå...

Vi har också varit piskat att vinna de två sista matcherna för att gå vidare och klarat det. Så sent som i höstas i kvalet mot Holland och Finland.

– Och det är naturligtvis något som vi tar med oss nu, poängterade Erik Hamrén.

Den värsta hettan med en gassande sol de senaste dagarna hade lagt sig när molnen drog in över Kiev, över Swedish Corner i Fan Zone på huvudgatan Khreshcatyk, över Sofiakatedralens guldglänsande kupoler och över alla restauranger, där svenskarna provade på allt från kebab och korv till nationalrätterna kruchenyky, deruny och borsjtj.

Det verkade också den värsta besvikelsen ha gjort efter den blytunga förlusten mot Ukraina.

Kanske tack vare att fruar och flickvänner hade anlänt bara dagen efter förlusten.

Men framför allt tack vare det mottagande som det svenska landslaget fick på onsdagens öppna träning på Lobanovskij Dynamo-stadion, dit nästan 5 000 svenskar hade tagit sig för att stötta ett sargat, tilltufsat Sverige med allt från Nationalsången till ”Små grodorna”, hejaramsor och uppmaningar som ”Vi vill se Erik dansa”! Vilket den forne SM-buggaren också gjorde.

Den boosten måste ha betytt mer än alla energidrinkar i världen.

I stället snackas det nu enbart om – REVANSCH!

– Det handlar inte om att göra så mycket annorlunda utan mer att göra det vi kan, förklarade Sebastian Larsson.

Men då krävs samtidigt en betydligt bättre organisation bakåt, större mod och aggressivitet över hela planen och en vassare effektivitet framåt.

Kort sagt: Det krävs att Sverige återtar sina kvalitéer som tog laget till EM-slutspelet.

– Jag tror inte att det är någon risk att vi blir för fega och försiktiga igen. Men då måste helheten fungera, inte enbart taktiken eller fysiken eller tekniken. Utan allt, påpekade Hamrén.

Han sa det inte rakt ut, men visst lär det också bli personalförändringar i startelvan, där Zlatan Ibrahimovic är spelklar efter sin lårkaka.

Anders Svensson förmodas ta plats bredvid Kim Källström på det centrala mittfältet och Johan Elmander nu efter ytterligare några träningar är klar för spel från start.

Det största frågetecknet blir till vänster på mittfältet. Vill Hamrén ha en vänsterfot kan plötsligt Emir Bajrami blir aktuell. Vill han ha speed och kantspel kommer Chippen Wilhelmsson att starta. Men väljer han att stänga den kant som läckte mest mot Ukraina kan Rasmus Elm bli alternativet, trots att det definitivt inte är smålänningens cup of tea.

Om England fortsätter med det låga försvarsspel som senast mot Frankrike är nyckeln ett högt bolltempo.

Och inte minst – bryta trenden med insläppta mål på fasta situationer tre matcher i rad och i stället utnyttja det vapnet för egen del.

Så jag hoppas att jag får skriva som efter Englandsmatchen i VM 2006 i Köln sedan Henke Larsson kvitterat till 2–2 i den 89:e minuten och förlängt den nu brutna svenska sviten av förlustfria matcher mot England till då tolv.

”Det måste ha stått inristat någonstans, funnits i stjärnorna över Müngersdorfer Stadion, kanske rentav inskrivet i Fifas statuter: England ska inte, kan inte, får inte längre besegra Sverige i fotboll.”