Förväntningar vs förhoppningar
Relaterat
Jag undrar vad som rör sig för tankar och värderingar i huvudet hos föräldrar som lämnar kvar sina barn sju mil hemifrån utan ytterkläder och beskedet att de kan gå hem bara för att de inte har varit tillräckligt bra i en innebandyturnering. Som fallet i Uppsala i helgen.
Men jag blir lika betänksamt och skrämd över Christian Augustssons undersökning, där han som lektor i idrottsvetenskap vid Karlstads universitet, hade intervjuat 600 barn om sitt idrottande. Resultat: 19 procent av dem hade upplevt obehag i samband med föräldrarnas engagemang för deras idrottande, en av fem. Det innebär ungefär två i varje fotbollslag, tre i varje hockeylag och minst en i handbollsgänget.
– De låter inte barnen uppleva eller tolka sin egen idrott utan lägger vuxnas värdering på barns idrottande, förklarar Augustsson i en TT-intervju.
Det handlar om förväntningar i stället för förhoppningar.
Och när förhoppningar övergår till förväntningar närmar man sig den farliga kravgränsen.
För de finns där oavsett om det är ungdomsidrott, elitidrott, amatöridrott eller motionsidrott.
Storklubbarna har alltid krav och förväntningar på sig att prestera. Trots att de kanske just den säsongen inte har spelarmaterialet eller de ekonomiska musklerna förväntas de alltid att tillhöra toppen. Det är den verklighet de tvingas leva med, både tränarna, spelarna och ledningen.
Detsamma gäller många elitidrottare, där vissa gillar att ha krav och förväntningar på sig och oftast ställer de högsta kraven på sig själva.
Men inom ungdoms-idrotten får förhoppning aldrig kliva över gränsen till förväntning. Aldrig!
Riksidrottsförbundets riktlinjer för barnidrott följer också FN:s barnkonvention, där det bland annat står:
”Den ska vara lekfull, allsidig och bygga på barnens egna behov och förutsättningar samt ta hänsyn till variationer i utvecklingstakt.”
”Resultaten ska ges liten uppmärksamhet.”
”Barn ska i idrottsverksamheten få lära sig att ta hänsyn till kamrater och ledare samt lära sig vikten av rent spel.”
”Barn mår bra av att utöva flera olika idrotter och ska ha rätt att göra detta i olika föreningar.”
– Men tyvärr ser en del föräldrar kopplingen mellan elitidrott och barnidrott på helt fel sätt. Det är två vitt skilda verksamheter, påpekar Augustsson i samma TT-intervju.
Jag hörde Stefan Holm på Sportradion när han talade om ungdomarnas kommande vinter-OS med över tusen deltagare från 70 nationer:
– Det är alltid känsligt, det där, eftersom resultaten inte får bli det viktigaste i den åldern utan själva upplevelsen. För det är ju inte då, som 17-åring, man ska vara som bäst, påpekade Holm som en gång i tiden blev fyra på motsvarande sommar-OS.
Men ambitionen att lyckas finns där naturligtvis hela tiden.
När handbolls-EM startar på söndag har många nog mer förväntningar än förhoppningar om svensk medalj efter fjärdeplatsen i VM i fjol. Trots att EM egentligen är tuffare.
Medan vi nog mer ska ha förhoppningar än förväntningar/krav på Erik Hamréns landslag att ta sig till kvartsfinal i fotbolls-EM i Polen/Ukraina i sommar.
För det är hela tiden en balansgång – oftast beroende på tidigare prestationer.
Jag menar, självklart finns det förväntningar på att Halmstads BK direkt ska bli ett topplag i superettan efter 19 raka säsonger i allsvenskan. Trots att vi kanske borde skruva ner det till förhoppningar med tanke på att, i princip, bara försvaret återstår från fjolårets startelva.
Jag tror också det finns förväntningar på HK Drott och Halmstad BTK med tanke på starkare spelartrupper jämfört med fjolåret medan Hylte Volleys och Hylte/Halmstads ligger mer på förhoppningsnivån.
Sedan finns det naturligtvis faktorer som man inte kan påverka. Fråga Halmstad Hammers vars skadelista har förvandlat laget från ett tilltänkt allettan-lag med sikte uppåt till ett lag som nu först och främst tvingas rädda division 1-kontraktet.
Det är också då, när förväntningarna inte infrias, som fallet blir som tyngst med trösten att förväntningarna till nästa säsong då kanske har sänkts till förhoppningar.
Men på ungdomssidan kan konsekvenserna bli så mycket värre: en avbruten idrottskarriär.
