Nästa år kan det med andra ord bli derby på Påskbergsvallen mellan Bois och HBK. Medan FFF spelar i högsta serien.

Smaka på den, ni!

För den halländska fotbollskartan kan ritas om innan någon hinner säga skräll – något som skulle ha betraktats närmast som en utopi så sent som när den här säsongen startade.

Att överhuvudtaget hitta seriematcher mellan HBK och Varbergs Bois – då får vi vrida klockan tillbaka 40 år i tiden. Då, 1971, vann HBK division 2 södra Götaland och tog via kval steget upp i allsvenskan medan Bois åkte ner i trean.

Nu är vi inte där ännu och drömscenariot för halländsk del skulle naturligtvis vara två halländska lag i allsvenskan och ett i Superettan.

Men med tanke på att HBK har vunnit en ynka match på de inledande 18 omgångarna, ligger tio poäng efter näst sista lag och knappast med någon ljusning i sikte måste alla börja vänja sig vid (den ovanliga) tanken, HBK i den näst högsta serien. Senast det hände var 1992 och med det är det bara IFK Göteborg som har en längre allsvensk svit.

Det säger också en del om den tradition som finns i klubben. Men som inte enbart lär rädda kvar laget utan kraftfulla åtgärder.

Ännu så länge finns det dock inga signaler om karaktärsvärvningar som Magnus ”Turbo” Svensson, Pascal Simpson och Tomas Zvirgzdauskas 2002 när laget senast var i en lika utsatt position. Och anledningen heter naturligtvis: Pengar och resurser.

För HBK är tillsammans med Gefle de enda klubbarna i allsvenskan som inte har en stark finansiär/bolag bakom sig. Trots att de egentligen borde finnas...

Men i Halmstad är det lätt att stötta lag i medgång och sola sig i glansen medan det inte alls är lika roligt och intressant att hjälpa till i motgång.

Det har såväl HBK som HK Drott och Halmstad Hammers fått känna på genom åren.

Både från kommunens, näringslivets och publikens sida.

Och därför börjar jag tvivla på om Halmstad verkligheten förtjänar sina elitlag i allmänhet och ett allsvenskt fotbollslag i synnerhet.

Jag var för ett tag sedan på en tillställning där en av stans ledande politiker (vem låter jag vara osagt) erkände att man tyckte att det var ganska skönt att HBK låg där man ligger eftersom man då slipper tjatet om en ny arena.

Jisses!

Är det den inställningen man har till ett av stadens starkaste varumärken i det som man kallar Upplevelsestaden?

Då ifrågasätter jag också tanken bakom alla stora idrottsevenemang på senare år som Solheim Cup, EM i golf, SM-veckan, Davis Cup-tennis och kommande golf-EM, O-ringen samt dam-EM i fotboll – evenemang som verkligen sätter Halmstad på idrottskartan.

Men är det för kommunens egen vinning och för att kunna klappa sig själva för bröstet eller är det för idrottens skull?

Långsiktigt borde det ju då vara betydligt viktigare att stötta den lokala idrotten.

Men det gäller självfallet även näringslivet och publiken.

Även om en viss uppgång på sponsorsidan märktes i år – mycket tack vare den spanska satsningen, får man anta – så har HBK alltid legat bland bottenlagen sett till sponsorintäkterna.

Och när supportrarna i många andra städer gnäller precis lika mycket, men fortsätter att stötta sitt lag – ja, då gnäller man men väljer att utebli och därmed svika sitt lag i Halmstad.

Raka motsatsen tycks råda bara sju mil norrut i just – Varberg. Där har Warbergs innebandy med smart marknadsföring byggt upp ett stort intresse och en stark supporterkultur liksom Bois som i söderettan lockar publiksiffror som snuddar allsvensk nivå.

Det har inte Falkenbergs FF. Ännu. Men här har man lärt sig av hur storebror fyra mil söderut en gång gjorde. Det vill säga anpassade sig efter sina (små) resurser och byggde på sikt. Nu kan FFF med allsvenskt ”överskottsmaterial”, faktiskt, räcka ända upp i – allsvenskan.

Problemet är att HBK glömde bort att leva som man en gång lärde andra. Det är den notan som klubben nu får betala.