– Det var synd. Det var en bra match, men det hade givetvis varit roligare att ha med världsmästarbältet hem, berättar den 27-åriga Halmstadtjejen på telefon från Perth.

EM-guld i all ära, men helgens proffsmatch på Epics gala var Valls största någonsin. Tyvärr kan den dock ha avgjorts på grund av spelplatsen.

– Hon hade hemmaplan. Hade den gått i Sverige hade jag vunnit, det tror jag nog.

Hur känns det att förlora på det sättet?

– Det är ju så det är. Jag har säkert fått sådan fördel någon gång och nu var det hennes tur, säger Vall, Halmstad Muay Thai.

Inför en fullsatt arena var det den rutinerade australiensiskan Caley Reece, 31 segrar på 36 matcher, som startade bäst och imponerade i clinchen, men dock utan att träffa speciellt mycket med sina sparkar. Efter att troligtvis ha förlorat de två första ronderna jobbade sig ”Madde” in mer och mer i matchen.

– Hon fajtades som vi trodde och hade inte så mycket att komma med. Jag är duktig på att gå undan och hon slängde bort mycket. Det kändes som att jag hade bättre koll på läget, berättar Madde som tror sig ha vunnit rond tre och fyra.

Den sista är hon dock mer osäker på. Svenskan pressade Reece och fick in några vassa armbågar, men en klockren frontspark rakt i ansiktet på Vall kan ha fällt avgörandet.

– När hon träffade var det som, oj jävlar, men jag blir bara mer taggad av sånt och visst ser det illa ut men det ska inte avgöra. Hon hade ju slängt iväg 30 sådana sparkar innan och missat, så en kunde jag väl bjuda på, skrattar Madde som tillägger:

– Det hade varit kul att se matchen igen, men vi har inte fått filmen än.

Med ”vi” menas Madde och hennes tränare och sambo tillika Halmstad Muay Thais ordförande Benny Botegård. Benny var också Valls ende supporter i arenan och även den som skötte allt som hon behövde hjälp med. Reece hade tre som assisterade.

– Han var mer svettig än vad jag var efter matchen, på allvar.

Den vanligtvis hetlevrade Vall tog annars förlusten förvånansvärt lugnt.

– Man måste ju växa upp någon gång, skrattar Madde. Men det var en bra match och allt har varit skitbra. Det var så proffsigt gjort och jag kan inte gnälla på någonting.

– Men jag känner att jag har mer att ge, vilket både är bra och dåligt. Skönt att veta att det finns mer att ge, men synd att jag inte fick ut det.

Chans till revansch kan det bli ganska snart. Redan i september avgörs VM i Uzbekistan.

– Troligtvis lfår jag väl möta henne där så då får jag klippa henne. Jag vet att jag kan ta henne.

Men först väntar en efterlängtad semester.

– Nu har jag thaiförbud i hela juli. Men hur mycket jag än har längtat efter det så gör ju förlusten att man bara är mer hungrig. Men jag måste låta min kropp återhämta sig lite nu.