Ta en titt på bilden här bredvid. På banderollen från IS Halmias match mot Landskrona i oktober 1962 när publikrekordet på Örjans vall, 20 371 personer, sattes står det: ”Heja grabbar friskt humör! De är de som susen gör! Halmia! Halmia! Halmia!

Inte ”Domarjävel”. Inte ”Martin Hansson är en hora”. Eller någon annan hata-hata-ramsa.

För det här var en tid när fotboll och mycket folk på läktarna betydde fest utan problem och det enda som möjligen kastades in i ren glädjeyttring var hattarna.

Men sedan gick något snett. Väldigt snett.

Ett klientel, ryggradslösa kallar jag dem, missanpassade kallar de nog sig själva, individer såg idrotten i allmänhet och fotbollen i synnerhet som ett forum att ställa till bråk och annat jävelskap.

Med supporterklubbarna – som då bildades – kunde de också ta sig in och gömma sig bland de riktiga supportarna, vilket sedan förgrenade sig i de så kallade firmorna som exempelvis AIK:s Firman Boys, IFK Göteborgs Wisemen, Djurgårdens Fina grabbar och Helsingborgs Frontline där huliganerna samlades kring ett enda intresse – våld.

Och det är där vi står i dag. En liten klick skapar de största supporterproblemen i svensk fotbolls historia som avbrutna matcher, inkastade fyrverkeripjäser och andra föremål, okvädesord, inrusningar på planen, vandalisering samt slagsmål både på och kring arenorna.

I år fyller två av de största supporterklubbarna, AIK:s Black Army och Djurgårdens Järnkaminerna, tidigare Blue Saints, båda 30 år.

Det är tre decennier kantade med bekymmer, där Terror-Tommys överfall på domaren Anders Frisk 1995 i samband med HBK:s match mot Djurgården på Stadion och jättebråket mellan supportrar i Högalidsparken i Stockholm 2002 inför AIK–IFK Göteborg när en man dödades är två skrämmande exempel. Och den avbrutna matchen i Södertälje mellan Syrianska och AIK sedan funktionärer skadats av en fyrverkeripjäs det senaste.

Ett samhällsproblem, säger fotbollen. Ett fotbollsproblem, säger statsmakten.

Och sanningen ligger förstås mitt emellan.

Generellt skulle man kunna säga: Ju större supporterklubb – desto större problem. Ju mindre supporterklubb – desto mindre problem.

Jag menar, det är ju knappast bland Bollklubben Support, minst i allsvenskan enligt TT:s sammanställning, med sina 56 medlemmar, Gefles Sky Blues (150) eller Mjällbys Sillastrybarna (186) som det skapas bråk, skandaler och rubriker.

Det är bland storklubbarna, där Blåvitts Änglarna med sina 1 600 medlemmar. MFF Support (1 350) och Järnkaminerna (1 200) i dag är störst medan Black Army har krympt till 650.

Samtidigt är det just dessa som skapar den magiska stämningen med makalösa tifon, mäktig sång och en närmast kontinental inramning på matcherna.

Så hur vill vi egentligen ha det?

Matcher utan riktig stämning med små, tappra supporterklackar dit man kan gå både som barn och familj utan att riskera hälsan. Eller matcher med elektrisk inramning, men med mängder av polis och ständigt hot om våldsamheter och förstörelse.

Helst vill jag förstås ha både och som på bilden – det vill säga fullt av folk på läktarna, feststämning och mäktig inramning för hela familjen utan bråk, inkastade föremål, okvädesord och korkade hata-hata-ramsor.

Men då måste också skiten i svensk fotboll rensas bort, även om jag kan tycka att disciplinnämnden är ute på djupt vatten med att angripa fel saker som ”domarjävel” i stället för stenhårda straff från samhället för de allvarliga sakerna.

Det var så som England fick bukt med problemet.

För att sedan gå andra vägen, skapa stämning där det inte finns någon, måste även klubbarna ta sitt ansvar.

Bollklubben Support kommer aldrig att bli att räkna med utan stöd från HBK i en stad utan supporterkultur, förutom möjligtvis Halmstad Hammers-fans.

Ge därför BKS-medlemmarna morötter som fritt eller reducerat inträde, tröjor, halsdukar så att de syns, ekonomiskt stöd vid bortaresor och – besök av tränaren eller någon av spelarna på någon av träffarna. Låt sedan även ett företag sponsra halsdukar att lägga på varje sittplats inför någon match för att färga arenan blå och svart.

Då först kan supporterkulturen börja växa. Och det är faktiskt lika viktigt för HBK som att bygga en ny, men nödvändig, restaurang till sponsorerna.