Svidande 17 miljoner kronor i rekordförlust 2010 i stället för plusresultat.

Skrämmande tre miljoner kvar i eget kapital av de 35 miljonerna för två år sedan och en ekonomi i kris i stället för stabilitet.

Spansk tränare i stället för svensk.

Paella i stället för ärtsoppa på årsmötet.

Det blåser nya vindar i Halmstads BK.

Men det är inte de spanska som blåser hårdast.

Utan de iiisande kalla ekonomiska vindarna.

Ekvationen är lika enkel som kuslig: Om inte ekonomin i fritt fall stoppas omgående och resultatet förbättras under kommande säsong med minst 14 miljoner kronor jämfört med 2010 riskerar HBK att stå utan eget kapital och därmed – elitlicensen att få spela allsvensk fotboll.

Och det är den föga avundsvärda uppgiften som Göran Johansson och den nya styrelsen har som huvuduppgift 2011: Att rädda Halmstads BK:s verksamhet.

På den stora duken i Sannarps aula stod det helt krasst: Ekonomi i kris.

32 miljoner kronor har försvunnit ur klubben på två år. Trettiotvå! Det är 1,3 miljoner i månaden. Minus.

Många har ansvaret för det, men HBK är naturligtvis inte ensamt. Malmö FF redovisade 32 miljoner i förlust, Djurgården 20, AIK nio, Kalmar åtta och Helsingborgs IF har i dag bara 600 000 kronor kvar i eget kapital.

Och så fortsätter det även om Elfsborg – tack vare 31 miljonersförsäljningen av Emir Bajrami till Twente – kunde redovisa ett plus på 1,4 miljoner liksom IFK Göteborg, 600 000.

Allsvenskan blöder. Svensk fotboll blöder. Världsfotbollen blöder. Och då är det svårt att komma undan.

Men Halmstads BK var under många år förebilden för andra elitklubbar hur man ständigt hade en ekonomi under kontroll och aldrig riskerade klubbens existens och verksamhet.

Det var ständigt guldstjärna i boken.

Men det var ändå inte hela sanningen. Förutsättningen för positiva resultat var spelarförsäljningarna som täckte upp driftsunderskottet som fanns då också.

I dag är det inte längre någon garanti, vilket ynka två miljoner i intäkter för HBK under hela 2010 vittnar om.

Den förre ordföranden Arne Ekstrand ifrågasatte också starkt under årsmötet hur det hade kunnat bli så här.

Okej, det var han som förhandlade till HBK drygt 35 miljoner genom spelarförsäljningarna av Peter Larsson, Dusan Djuric och Martin Fribrock, vilket innebar att HBK 2008 kunde redovisa ett plus på 23 miljoner och ett eget kapital på 35 miljoner.

Men.

Det var också han som förhandlade om kontrakten för vissa av nyckelspelarna i en tid när fotbollens högkonjunktur fortfarande rullade för högvarv. Ett ok på ett antal miljoner per år som efterträdarna sedan fick ta över när nedgången kom.

Nu har flera av dem löpt ut och lönekostnaderna kommer att minskas.

Men jag har ändå svårt att se hur HBK ska kunna undvika att tvingas till en bolagisering, alternativt bildande av ett spelarinvestmentbolag.

För externt kapital måste in för att rädda klubben både på kort och lång sikt.

Att sedan plocka in fem spanska spelare, när klubben har slagit fast att man ska återgå till gamla ideal och satsa på egen talangutveckling, är naturligtvis en balansgång på spansk, slak lina.

Då gäller det också att den lyckas för att kritiken inte ska bli förödande.

För i potten i detta sportsliga och ekonomiska stålbad ligger en allsvensk plats. Och på sikt – klubbens existens på elitnivå.