Anna-Erica Alsbjer är 77 år gammal. Hennes väljare antas vara strax under och över pensionsåldern. Procentuellt talar siffrorna till fördel för Sveriges Pensionärers Intresseparti (SPI) eftersom andelen folkbokförda i kommunen 2009 över femtio år var 43 procent. Trots denna statistik lyckades partiet förra valet endast få ett mandat, mot sina tidigare två, i kommunfullmäktige. Anna-Erica var vid detta tillfälle andranamn på SPI:s lista och petades därför ut ur fullmäktige. Förstanamnet var då Claes-Herman Annerfors men när han förra året gick bort fick Anna- Erica mitt i en mandatperiod tillbaka sin plats.

Vi slår oss ner på två vita trädgårdsstolar vid Anna-Ericas sommarhus i Mellbystrand. Hon berättar att hon brukar komma hit så ofta hon kan, för att koppla av och bara ta det lugnt. När vi börjar tala om gamla minnen berättar Anna-Erica om hur hon till slut hamnade i Laholm. Som barn växte hon upp i Kvibille. Efter realen flyttade hon till Lund och läste till sjuksköterska. Året efter att studierna var avklarade fick hon sitt första barn och året därpå gifte hon sig med sin man Ragnar. Ragnar var anställd inom flygvapnet och under sexton år rörde sig familjen mellan en rad olika svenska städer. Slutligen landade flyttlasset 1976 åter i hemtrakterna och familjen slog sig ner i Skummeslövstrand.

När jag ber Anna-Erica beskriva sig själv blir beskrivningen, ”en väldigt empatisk och omtänksam medmänniska som bryr sig om de som har det svårt”. Anna-Erica har hela livet vårdat andra och i dag sträcker sig, enligt henne själv, den empatin och det engagemanget till de äldre i samhället.

– Jag upplever en stark åldersdiskriminering i samhället. Något jag själv upplevt, som äldst i kommunfullmäktige har jag en känsla av att jag inte tas på lika mycket allvar som de unga politikerna, säger Anna-Erica.

2002 ringde en patient som hon kände väl upp henne och övertalade henne att gå med i partiet. Omsorg och hjälp för äldre människor blev hennes drivkraft. Men den första tiden i partiet var hon, till skillnad från i dag, inte redo att axla den uppgift som det innebär att vara partiets toppnamn.

– Den första tiden var en nyttig tid. En inlärningstid då jag verkligen fick grotta ner mig i många nya saker. Men sådan är jag, min nyfikenhet driver mig, och jag vill hela tiden veta mer, berättar Anna-Erica.

Inför höstens val såg det ett tag ut som att ett samarbete mellan Sverigedemokraterna, Laholmspartiet och SPI skulle bli verklighet. Men SPI drog sig ur och avslutade samarbetet. Ett beslut som Anna-Erica inte ångrar.

– Vi talar inte samma språk. Visst kan man arbeta tillsammans, men de andra partierna är inte lika liberala och det försvårade ett samarbete, säger Anna-Erica.

Anna-Erica tycker inte att man kan gå fram som SD och LP gör med integrationsfrågorna. Åndå tror hon inte att det korta samarbetet med de andra partierna har skadat SPI.

– Nej, jag hoppas ju på att de väljare som tänkt rösta på något av de partierna i stället ska välja oss, säger hon.

Tidigare i år kände sig Anna-Erica osäker på om stödet hos väljarna skulle räcka till inför höstens val. Men efter att hon besökt väljare och varit ute bland folk, har hon ändrat uppfattning.

– Jag är inte orolig, jag tror att vi får tre eller fyra mandat till hösten. Jag längtar till valet och nu är det bara för oss att köra racet med allt vad det innebär, säger hon.