En halvtimme in i intervjun med Axel Wigforss stiger intensiteten i samtalet betydligt. Han plockar upp en träpinne som ska användas som rekvisita i en teaterpjäs, lutar sig fram över bordet och markerar varje mening med ett taktslag.

– Alla vet att den har större värde än det du kan mäta i pengar men när pengarna tryter börjar man gärna skära där.

Han talar om en av sina hjärtefrågor – kulturen – och har precis kommit på sig själv med att försvara politiska satsningar på kultur med hjälp av ekonomiska argument, något som han egentligen tycker är förkastligt.

– Att få skapa, uttrycka sina känslor och vara en del av ett sammanhang är en otrolig inspirationskälla i människors liv. När vi möts i kulturen och berättar berättelser för varandra får vi nya perspektiv på tillvaron, säger han.

Det ovanstående gäller inte minst i Axel Wigforss eget liv. Till exempel kom hans beslut att sluta dricka alkohol efter att ha turnerat i skolor med en pjäs som handlade om farorna med alkohol.

– Jag älskar öl så det är en svår ekvation. Det handlar mer om solidaritet med andra än om mig själv.

Axel Wigforss kommer ursprungligen från Nordanå nära kommungränsen med Örkelljunga.

Det var under högstadietiden som hans intresse för politik väcktes. Han var punkare och tillsammans med några kompisar gick han med i Ung vänster.

E fter högstadiet hamnade han på Sturegymnasiet i Halmstad och där tog en kusin med honom till SSU:s möten. Att han tillfälligt blev socialdemokrat var mest en slump.

– Det var schyssta människor och vi hade kul. Det är alltid viktigt att befinna sig i ett sammanhang där du trivs, du är ju ingen robot som politiker.

Efter gymnasiet gjorde Axel lumpen som följdes av sju månaders FN-tjänst i Kosovo. Han håller med om att det är en ovanlig erfarenhet i försvarsskeptiska vänsterkretsar.

– Min pappa har varit officer och när jag var klar med lumpen ville jag göra något nyttigt av den tiden, förklarar han.

Det politiska engagemanget låg nere under flera år men väcktes till liv när han läste till teaterpedagog på en folkhögskola i Örebro och blev medbjuden till Vänsterpartiets möten.

Sedan fyra år tillbaka är Axel åter bosatt i Laholm. Han arbetar som mentor på särskolegymnasiet Björkeliden och ägnar sin lediga tid åt teater, inte minst Laholms sommarspel som han i år regisserade.

Det var genom sommarspelet som han lärde känna vänsterns Rune Forssén och Axel blev ett välkommet tillskott i partiet som har haft stora problem att hitta personer som vill engagera sig i kommunpolitiken. För ett år sedan tackade han ja till erbjudandet att representera Vänsterpartiet i kommunstyrelsen efter att den tidigare ledamoten Daniel Hansson lämnat Laholmspolitiken.

När partiet nu går till val står han överst på listan. Så här förklarar han sitt politiska engagemang:

– Orättvisor påverkar mig mycket som person, när folk blir orättvist behandlade eller inte blir sedda.