Han lever med politiken hela tiden
Laholmspartisten Bertil Johansson beskylls från tid till annan för att vara populistisk. Ett epitet han inte har något emot.
Relaterat
Fakta
Tre hjärtefrågor
Demokrati och ledarskap. ”Ett starkt politiskt ledarskap ger också en stark demokrati. Vi får inte ha ett tjänstemannastyre.”
Lag och ordning. ”Vi kan inte styra över polisen men kan sätta ett politiskt tryck på den. De som vill leva på kriminalitet i Laholm ska ha det svårt.”
Stark ekonomi. ”Har kommunen dålig ekonomi drabbar det alltid barn och äldre, de som är beroende av samhället.
Lite om Lite om Bertil Johansson
Ålder: 63 år.
Yrke: Vaktmästare på deltid. Halvtidspensionär.
Taxerad inkomst 2008: 195 000 kronor.
Familj: Hustru och tre barn.
Bor: I villa i Skogaby.
Bil: Suzuki Liana av 2004 års modell.
Engagerad i: Numera inget. Tidigare facket och hemvärnet.
Artikelserie
- Valporträtt
- Omsorg är Anna-Ericas drivkraft 2010-08-11
- Dansante Jönsson är redo att ta över 2010-08-13
- Ung topp satsar på val framför plugg 2010-08-06
- Wigforss inspireras politiskt av kulturen 2010-08-02
- Ridén (SD) halvt ofrivillig etta 2010-07-29
- KD:s topp tampas mot partijättarna 2010-07-27
- Förstanamn med revanschlust 2010-08-12
- Lena Angviken har grön politik i blodet 2010-07-20
- Nye S-ledaren flirtar med Centern 2010-07-20
En gång tillhörde han Vänsterpartiet. Numera delar han lista med Sverigedemokraterna. Och nämner Vellingemoderaten Göran Holm som en politisk förebild.
– Han framstår för mig som en sympatisk person när han säger: ”man ska lyssna på människorna och försöka tillmötesgå dem så mycket man kan”, säger Bertil Johansson.
Till vardags jobbar han deltid som vaktmästare åt Genevad/Veinge IF. Klipper fotbollsplaner, gödslar och vattnar gräs. Annars är han halvtidspensionär sedan ett par år tillbaka.
– Det krävs nästan för att ägna sig åt politiken. Man måste hålla på med den hela tiden.
Han skrattar till när vi förklarar att meningen är att porträttera även privatpersonen Bertil Johansson.
– Det blir nog svårt. Jag lever med politiken alltid. Men jag jagar lite. Sen gillar jag att klyva ved. Och så har jag en stor trädgård som jag tycker om att jobba i.
Där tar det liksom slut. Bertil Johansson börjar säga att ”det är skönt att bo så här ...”, men är redan i nästa andetag tillbaka i politiken.
– ... fast vi kommer att få de här vindkraftverken i blickfånget. Varje morgon när jag dricker kaffe kommer jag att se dem. Kommunen låter i princip ett kraftbolag muta in platsen och sedan antar man det som en plan, säger han kritiskt.
– Där har demokratin inte fungerat. Det kommer att kosta mandat, menar han med adress till C och M.
Själv tror han stenhårt på egna valframgångar.
– Det skulle inte förvåna mig om vi får sex mandat (mot dagens två).
När Johansson drar igång svadan smattrar det fram sådant han vill förändra.
Teckningsmuseet. ”Alla kommunala bidrag ska dras in. Dem kan vi ha till Auschwitz-resorna i stället.”
Laholmshem. ”Sälj ut hela skiten. Kommunen kan sälja bolaget och fondera pengarna.”
Granhem. ”Ska öppnas igen. Nu står det tomt, sägs det. Och socialnämnden betalar hyra för tomma lokaler.”
Kommundirektören. ”Ska inte vara kvar. Det är bättre med en ledningsgrupp.”
En del kallar dig populist?
– Ja. Är det fel att vara? En populist driver frågor som folk vill att man ska driva.
– Jag vill ha en folkdemokrati. Man måste lyssna på vad folk säger. Det går inte att ligga på tvärs mot vad de tycker och säga att det får de tåla.
Han har också kallats diktator.
– Det är klart att ett lokalt parti får en frontfigur. Men mina partikamrater har hur stort inflytande som helst.
Som nämndes står han på en lista av både Laholmspartister och Sverigedemokrater.
– En valteknisk samverkan för röstmaximering. För att öka chansen att komma in i nämnderna. Efter valet driver var och en sin politik.
Han säger sig inte sympatisera med SD men slår ändå fast att han ”inte tror på massinvandring”.
– Se vad som hänt i Rosengård och Ronna. Är det ett värdigt liv att unga män växer upp i getton? Det är bättre med en mindre mängd som går att assimilera.
Har du glidit över den politiska skalan sedan du var vänsterpartist?
– Nej, det tycker jag inte. På den tiden var det ett arbetarparti. Nu appellerar man mer till övre medelklass. Jag blir inte klok på V.
Hur röstar du i riksdagsvalet?
– Det är hemligt. Tidigare har jag oftast röstat på S. De har stått för en mer human och social linje. Men i dag skiljer det inte så mycket som förr.






















