– Vi vill utdela en rejäl magsugare, säger han.

Protester mot planerade vindkraftsparker är inget nytt. Argumenten mot är inte heller nya. Men nu finns det pengar bakom protesterna. Pengar som möjliggör en civil rättsprocess mot vindkraftsbolag och dem som upplåter mark till vindkraftverken.

– Det blir rest ganska mycket pengar just nu. Får vi inte bort möllorna ska de i alla fall inte ha någon ekonomisk vinning av dem, säger danske Henrik Thalbitzer som äger 75 hektar skogsmark i Brånaltstrakten.

Vi träffar Henrik Thalbitzer i Jonsnahult, på en annan skogsgård som han äger. Till vardags bor han i Köpenhamn där han är vd och ägare till livsmedelsimportören Wiik & Co A/S. Företaget beskriver han själv som ett av Skandinaviens största i sin bransch.

Hans ställning gör att han har god kontakt med advokater. Även i Sverige.

– Meningen är inte att just de ska driva stämningen. Men de ska få hjälpa till, säger Henrik Thalbitzer som förklarar att han bara är en i en grupp som förbereder rättsliga åtgärder.

– Det är både svenskar och danskar. Det tillkommer nya personer hela tiden. Jag vill hjälpa till med att organisera en gruppstämning. Sedan ska vi nog få ihop pengar, det behöver inte vara mina, säger han.

Delar av Thalbitzers fastighet, 1:13 Köpet, inrymmer naturreservatet Rönnö. Han motsätter sig kraftigt att det nu planeras ett kraftverk 500 meter från gränsen.

”Det är inget tvivel om att mitt rekreativa område 1:13 Köpet kommer att falla starkt i värde. Det kan knappas säljas som ett unikt svenskt naturområde och heller inte ändras till skogsbruk. Kan Arise och/eller grannarna utsätta mig för denna värdeminskning för egen vinnings skull?” skriver han i ett brev till länsstyrelsen.

– Jag får inte fälla ett träd i Rönnö och jakt är förbjudet där. Det är helt ok för mig. Men nu vill de alltså bygga en mölla strax intill, säger han och tar sig för pannan.

Men kraftverket läggs ju utanför reservatsgränsen?

– Visst, det kan man säga. Men jag får aldrig sålt den markbiten som rekreativt område.

Henrik Thalbitzer säger att han fått flera brev från förtvivlade människor som undrar om han kan göra något åt planerna.

– Vindkraftsparkerna splittrar bygemenskapen. En del av breven är hatiska och det gillar jag inte. Men det har gått så långt att folk med olika ståndpunkter inte hälsar på varandra, säger han.

– Vi har varit igenom det här i Danmark tidigare. Nu läggs nästan all dansk vindkraft till havs. Hur kan man i Sverige vilja samla så många möllor på ett enda ställe och göra om skogen till ett industriområde?