Peter Attesson liv präglas av två stora intressen, motorcyklar och fiske. I boken ”Mina bilder från Lagan”, som kom ut i fjol, berättar han om laxfisket och dess profiler.

Nu är det hojåkarnas tur att bli porträtterade. ”Hojar och hojfolk” skildrar chopperepoken som den tog sig uttryck i Laholm med omnejd mellan 1969 och 1999. Det handlar om Harley Davidson och ombyggt för nästan hela slanten.

– Förutom ett 90-tal personporträtt berättar jag egna anekdoter och reseminnen, om hur vi mekade i Möllans garage och om gemenskapen i Knaggens MC och Höks MC där jag var president i 16 år.

Det A ttesonska tvåhjuls­intresset uppstod tidigt och utövades till att börja med på trimmad moped och en 118-kubikmeters Rödmyran. 16 år gammal tog han körkort för lätt mc och behövde inte längre hålla ett vakande öga i backspegeln efter lagens långa arm. Steget till den första HD-maskinen togs via en japansk 125-kubikare.

Den gemensamma nämnaren för Peter Atteson och den långa rad av kompisar som passerar revy i boken är att alla kört HD eller ombyggt.

Varför just HD?

– För att den har hög kultfaktor.

Svaret kommer blixtsnabbt och av eftertrycket märker man att frågan är korkad.

– Jag körde en 40-talare i många år. Det är en härlig frihetskänsla, förklarar han.

Chopperkulturen föddes med filmerna ”Wild angels” (1966) och ”Easy rider” (1969). Det dröjde några år innan den slog rot Laholm.

– Det började hända grejer i garagen runt om i Sverige. Svenska chopperbyggare har sedan dess alltid stått högt i kurs med ett stort tekniskt och estetiskt kunnande, berättar Peter Atteson.

I början skulle allt onödigt tas bort (uttrycket chopper är sprunget ur engelskans chop som betyder kapa). Gaffeln skulle sågas av och förlängas och styret höjas. Numera spretar stilarna åt alla möjliga håll.

Atteson pekar ut Reinhard Stefansson och Jerry Mervik som pionjärer bland de sydhalländska hojåkarna. Själv har han sett sex HD passera revy. En Knucklehead hängde med i 16 år.

– I dag står det en Dyna­glide från 1996 i garaget, men den ska säljas. Jag har ett nytt projekt på gång, en gammal Knucklehead.

Att det har blivit två böcker på ett år förklarar Peter Atteson med den svåra mc-olyckan som han var med om förra sommaren.

– Plötsligt fick jag tid att skriva. Jag har intervjuat mycket folk och gått igenom deras fotoalbum. Om man bortser från olyckan och dess konsekvenser har det varit jäkligt trevligt.