Den döde pojkens familj är lättad över att frågetecknen till sist har rätats ut.

– I fredags gick vi till platsen och där berättade han i detalj vad som hände. Hans redogörelse stämmer med obduktionsrapporten, säger brodern utan att gå in på några detaljer.

– Pojkarna blev osams och det slutade med att min bror blev dödad. Men jag hyser inget agg mot den som gjorde det.

I 35 år har gärningsmannen burit på sin fruktansvärda hemlighet utan att våga eller kunna dela bördan med någon, inte ens sina allra närmaste.

– Han har fått ett dubbelt livstidsstraff. Om det här hade skötts på ett korrekt sätt av polis och åklagare hade han fått hjälp av sociala myndigheter och vi hade kunnat gå vidare i våra liv. Jag är tacksam över att han till slut har erkänt och betraktar honom inte som en gärningsman.

Den mördades broder riktar i stället sin vrede mot polisen och mot dåvarande länsåklagaren i Halland, Brynolf Wendt.

–   Polisutredningen var ett skämt från början till slut. Och Wendt har negligerat oss hela tiden. Pappa insåg tidigt att det var mycket sominte stämde, men han fick inget som helst gehör för sina invändningar. Jag vet inte ens om det gjordes någon ordentlig förundersökning.

Brodern har nyligen varit i kontakt med riksåklagaren och tänker begära ut alla papper i ärendet från landsarkivet i Lund.

– Det är en helt sanslös historia, säger han och uttrycker än en gång lättnad över att sanningen till sist har kommit fram.

Hur ser du på det faktum att brottet nu är preskriberat och att polisen inte tar upp saken?

– Det är jag glad över. Jag vill inte att den som gjorde det ska straffas. Han har fått lida tillräckligt.