– Jag vill koppla av, men i dag till exempel måste jag bara ut och fota, säger Anna Mårtensson och pekar mot det stora fönstret där fredagens solstrålar tränger in.

Anna läser till fotograf i New York och har därför inte varit hemma på två jular. Hon har svårt att ställa om sig till den sakta lunk som råder i helgtidens Laholm.

– Det är klart att man saknar lugnet här, det är skönt att komma hem. Men jag lever ett helt annat liv i New York.

På Sigtunaskolan Humanistiska läroverket började Anna intressera sig för fotografi och under sista året, 2004, kände hon att hon verkligen började utvecklas i sitt bildskapande. Då agerade kompisarna modeller.

– Jag gjorde porträtt med modetouch och bestämde själv vilka kläder de skulle ha och vad som skulle finnas med i bilden. Även om det var mina vänner så kunde jag skapa en annan tillvaro för dem. Jag tyckte det var intressant, säger hon.

Kompisarna uppmuntrade Anna att fortsätta och söka fotoutbildningar, framför allt i USA.

Hon fastnade för Parsons the New School For Design i New York. Efter många arbetsprover, uppsatsskrivande, rekommendationsbrev och personlig intervju blev hon antagen till den fyra år långa utbildningen. Men det var inte helt lätt i början.

– Det är klart man kan engelska, men plötsligt ska man börja läsa filosofiska böcker av Susan Sontag. Då fattade man ju ingenting, minns Anna.

Inför sista terminen har hon blivit varm i kläderna och arbetar med egna fotosessioner vid sidan av skolarbetet. Kalendern på hennes laptop är proppfull. Men som oetablerad på marknaden är det ett tufft jobb.

– På en photoshoot är det åtta-tio personer: Modeller, makeupartist, klädstajlist och någon som hjälper till med ljussättning. Att arrangera en session är 90 procent planering och tio procent fotografering. Och ibland ringer modellagenturen och ställer in allting i sista minuten eftersom det fortfarande är obetalt arbete, säger Anna. Allt handlar om kontakter. I New York måste man vara ute och dela ut visitkort. Även om jag inte vill gå ut och socialisera en kväll får jag göra det och bara dricka vatten, man måste visa att man verkligen vill hålla på med det här.

Men hon tar inte bara glansiga porträtt av trådsmala modeller. Stillsamma landskapsbilder ägnar hon sig åt för att koppla av. Andra fotografier på hemsidan innehåller små ord, diskreta detaljer som uppmanar betraktaren att tänka efter. På sikt vill hon kanske mer än att bara ta glamorösa modebilder?

– Bilderna får gärna ha ett budskap, men man måste göra det subtilt. När man väl är etablerad som fotograf kan man börja ifrågasätta mer. Nu i början är man väldigt snäll, säger hon och ler finurligt.