På fem minuter förvandlades soptippen till ett fängelse. Plötsligt satt 19-åringen inlåst med sin pappas bil på fel sida om den två meter höga grinden.

Ett stort hänglås satte effektivt stopp för all genomfart. In som ut.

– Jag blev inlåst i två och en halv timme. De bara stängde och drog. Det kändes hopplöst och ganska obehagligt, säger Patrijot Beqaj efter händelsen i fredags.

Han kom till återvinningscentralen strax före stängning klockan 16.

– Jag skulle kasta lite brädor och gips. Jag körde fram till personalen först och sade att jag ska bara slänga detta, stäng inte. De sade "nej nej, visst". Efter fem minuter när jag slängt brädorna bakom det gula huset så hade de bommat igen och åkt iväg. Det var helt tomt.

I avsaknad av bättre alternativ ringde han polisen. De kontaktade vaktbolaget Securitas, vars logga sitter på väggen till kontoret, men blev hänvisade till konkurrenten G4S som numera står för övervakningen. När en vakt till slut dök upp hade han ingen nyckel. Över två timmar hann gå innan någon som kunde släppa ut Patrijot Beqaj var på plats.

– Det har inte gått riktigt rätt till. Går samtalet via SOS Alarm ska det nå kommunens arbetsledarberedskap. Där finns det nyckel just för att komma in, säger Helena Johansson, miljö- och renhållningsansvarig på Laholms kommun.

Finns det inga rutiner för att kolla att ingen är kvar när tippen stänger?

– Jo, det gör det. Man ska kolla av området innan man stänger.

Enligt Patrijot Beqaj ska vakten ha sagt att han inte var den första som blivit inlåst.

– Det har hänt förut. Det är inte alls vanligt förekommande, men det ska ju inte hända.

Rutinerna på den kommunala återvinningsstationen ska nu ses över, uppger Helena Johansson.

– Personalen måste åka igenom hela området och innan de kör hem. De måste vara förvissade om att det inte är någon kvar.

Patrijot Beqajs pappa Sali hann bli orolig innan sonen kom tillbaka.

– Tänk om han inte hade haft någon mobiltelefon, att bli inlåst på det sättet. Det var mycket obehagligt, säger Sali Beqaj.

Patrijot Beqaj förstår inte hur personalen kunde glömma honom.

– De hade syn på mig hela tiden när jag slängde brädorna. Varför kom ingen och sa till mig? Jag tycker att någon ansvarig borde höra av sig och åtminstone be om ursäkt, säger Patrijot Beqaj som även tycker att det vore på sin plats med ersättning för arbetstiden han förlorade som inspärrad.