Samhällsbyggnadschef Lars Johansson beklagar situationen för dem som blir av med sina tillstånd.

– Även om läkarutlåtanden visar att de som söker är handikappade måste vi se till gångförmågan och följa lagen, säger han.

Lagen i fråga är trafikförordningen där det anges att tillstånd kan fås av dem som har ”väsentliga svårigheter att förflytta sig”. Det gäller att ha en gångförmåga som stadigvarande understiger 100–150 meter, enligt riktlinjerna som ska vara grund för kommunens bedömning.

I Hylte har de tidigare varit ganska snälla med tillstånden. För att den som har svårt att röra sig och dessutom bor på landet, riskerar att bli än mer isolerad. Nu blir följden att desto fler får negativa besked. Den som överklagar har oftast marginell chans.

– Av de ärenden som hamnar hos oss får bara cirka fem procent rätt, säger Jenni Sjöblom, utredare på Transportstyrelsens trafikenhet, som årligen har hand om 350 tillståndsärenden.

Hon menar att lagen inte skärpts utan det handlar om enhetliga riktlinjer kring de värdefulla tillstånden som gäller i hela Europa.

– Tidigare har bedömningen skilt sig mycket mellan kommunerna. I dag finns en bättre kunskap. Detta innebär att vissa kommuner ger färre tillstånd. Men det finns fortfarande som ger fler, säger hon.

Meterexercisen är inte lag utan en bedömning som ska göras från fall till fall, enligt utredaren. Det är dessutom inte givet att handikapparkeringen ska vara gratis.

– Tvärtom. Grundregeln är att all parkering ska vara avgiftsbelagd. Allt annat är undantag, säger hon.

När det gäller vägen till parkeringsautomaten så finns det en logisk lucka i Transportstyrelsens rekommendationer.

– Våra uträkningar visar att målet för resan som regel finns inom en radie av 150 meter från en parkeringsplats. Vägen till och från parkeringsautomaten är inte inräknad, säger Jenni Sjöblom och medger att ingen lagstiftning är fulländad och därför pågår ständigt ett tolkningsarbete.