I ett åttasidigt tättskrivet brev försöker den danska husägaren förklara varför inte fler danskar permanent bosätter sig i Hylte kommun. Han ondgör sig sedan över det mesta i Sverige och Hylte. Allra värst anser han superiet vara, och det tycks ingen komma undan eftersom Hylteborna och svenskarna verkar lägga stor tid och vikt vid att just supa.

”Alkoholen flödar och de flesta nyinflyttade förfäras över dess utbredning. Ofta blir det första och sista gången som de tackar ja till inbjudan från sina svenska grannar”, skriver mannen som själv haft hus i kommunen i över 20 år och säger sig, inför skrivelsen till kommunen, ha talat med flera av de enligt uppgift 380 danska husägarna i Hylte för att föra deras talan.

Midsommarafton, älgjakten, julafton, överallt bjuds det på sprit. Julafton är i övriga Europa barnens fest men i Hylte är det tydligen alkoholen som står i centrum, anser dansken.

I Sverige dricker man ”inte för att njuta av ett gott glas vin utan enkom för att bli full”, enligt den danske fastighetsägaren. Det är så illa att det finns ”politiska krav på alkohollås i alla svenska bilar”.

Enligt skribenten ska 33 procent av bilolyckorna i landet bero på alkohol och danskarna har tydligen till och med ett eget uttryck om att ”på helgerna dansar älgarna på vägen” och undviker då att själva köra bil.

Överhuvudtaget verkar det inte finnas mycket som tilltalar med vare sig Sverige eller Hylte. Svenskarna har allmänt dålig moral, det är omöjligt att utnyttja bankväsendet och teckna försäkringar. Skogsvägarna sköts illa, bilmekaniker och övriga hantverkare bara luras och tar ut överpriser, Hylteborna är inte språkkunniga och bryr sig inte om andra än den egna familjen.

Dessutom konstateras krasst att ”det må ju heller inte glömmas att klimatet här inte kan konkurrera med sol och värme”.

De enda mannen egentligen kan umgås med i Hylte är ett antal personer han träffat ute i naturen och ”trots allt kommer vi samtliga från Danmark”.

Med alla fel och brister som tydligen finns i Hylte och hos Hylteborna inställer sig naturligt frågan om varför någon dansk överhuvudtaget bemödar sig om att alls komma hit. Varför utsätta sig för denna omoral när man kan förbli hemma i Danmark och tydligen slippa båda superier, bedrägerier och språkförbistringar?

Den frågan ger brevet dock inget svar på.