Fosterföräldrarna ansökte hos Halmstads kommun om att få lämna bort ett av sina fosterbarn på jourhem över julen, då hon var för ”jobbig” och då de inte ville inte ha med henne på en resa.

Det var skälet till att socialförvaltningen bestämde sig för att titta närmare på paret, som hade haft hand om flickan under många år. Flickan kommer från en kommun i ett annat län.

Inspektionen slutade med att hon togs från familjehemmet samma dag och fosterpappan polisanmäldes.

Detta hände i december 2009 och då hade flickan inte varit i skolan på flera dagar.

Hennes rum var kalt och tömt på allt som skulle kunna ”distrahera”.

Förklaringen var att hon sedan en vecka tillbaka hade rumsarrest och bara fick lämna rummet vid särskilda tillfällen.

Förutom att radio, tv och böcker plockats bort hade de tagit hennes hamster. Flickan visste inte var den var eller ens om den levde.

Hon fick inte heller äta med familjen utan åt alla måltider ensam på sitt rum och fick inte lov att ha någon kontakt med släkt eller vänner.

I polisutredningen har en rad händelser kommit i dagen och problemen verkar ha uppstått samma år.

Fosterpappan vill i förhör inte kännas vid att han tryckt flickans huvud mot vasken.

Han medger att han drog med flickan till duschrummet på grund av att hon sölat och försökt ”skapa ett kaos” vid matbordet, men inte att han tvångsduschat henne med kläderna på. Vad gäller annat som 13-åringen fått utstå, att man satt hänglås på hennes garderob och att hon fick sitta kvar i bilen när resten av familjen åt på en hamburgerrestaurang, erkänner fosterpappan utan omsvep.

Särbehandlingen beror enligt honom på att flickan bråkat, varit ”skitig som en gris”, slängt sina kläder på golvet och slarvat med sina pengar.

Fosterföräldrarna har via barn- och ungdomspsykiatrin försökt få en ”diagnos” för 13-åringen. Men deras bild av henne som ett problembarn delas inte alls av skolan.

Där beskrivs hon tvärt om som en smart och duktig tjej som har varit hårt hållen hemma. Hon har inte fått vara med på skoldanser, åka till stan med vänner, ha mobiltelefon eller sminka sig.

I efterhand upplever en lärare det som att flickan inte fått lov att vara tonåring.

Hennes situation i fosterhemmet beskrivs av en socialsekreterare som ”ohållbar och förtvivlad” på grund av övervåld och särbehandling.

Samma dag som förhållandena hemma hos flickan uppdagades fick hon flytta till sin biologiska pappa och hans familj som bor på annan ort.

Fosterpappan är chockad över att vara misstänkt för brott och säger i polisförhör att han har haft fosterbarn under lång tid och bara velat göra vad som är bäst för flickan.

HP har förgäves sökt nå en ansvarig chef vid socialförvaltningen i 13-åringens hemkommun för en kommentrar.