– Vi kan börja med Tylösand och Frösakull. Det är Halmstads mest segregerade stadsdelar.
Mariann Norell talar lugnt och eftertänksamt, då och då fyrar hon av ett leende. 70-talets vänstervåg, arbetet med missbrukarvård och en lång politisk karriär har gett henne passion, verklighetsförankring och politiskt självförtroende.
För Vänsterpartiets förstanamn är ingen novis. Mariann Norell har varit kommunråd och vet att det är roligt i majoritet men under den senaste mandatperioden har hon också upplevt hur det är att sitta i opposition.
– Det har varit tufft. Jag ser ju hur saker och ting har försämrats och hur det kommit en massa sparbeting.
Alliansen har ekonomiska mål, inte politiska, tycker hon. Och det är ingen hemlighet att hon och Vänsterpartiet klart markerat ett motstånd mot att kommunala verksamheter drivs  i privat regi.
Särskilt retar det henne att alliansen i Halmstad privatiserat vården för de äldre och funktionshindrade.
– Det är människor som har svårt att organisera sig. Alliansen har valt att privatisera inom områden där folk inte har kraft att protestera.
Mariann Norell tycker inte om klyftor i samhället, varken ekonomiska eller geografiska.
– Jag tror att när männi­skor i Halmstad med olika bakgrund förs samman så uppstår viljan att mötas.
Motsatsen – när männi­skor aldrig möts utan lever  i skilda världar – är farlig, säger hon. Det är så fördomar och myter bildas.
Hennes skräckscenario är samhällen som liknar amerikanska så kallade gated communities, välbärgade villaområden som är inhägnade och stängda för utomstående.
– Ett sådant samhälle vill jag aldrig bo i, säger hon.
Därför vill hon se Halmstad förvandlas och bli en tryggare och mer jämlik stad.
I Tylösand och Frösakull, ”Halmstads mest segregerade bostadsområden”, vill hon att kommunen uppför nya hyresrätter. Där finns stora möjligheter att bygga nytt, menar hon, med gott om kommunal mark och bra kommunikationer in till stan.
– Och så vill jag göra Öster till ett trevligt bostadsområde.
Är det inte trevligt i dag?
– Nej. Det är för mycket trafik och industrier och fastän stranden ligger nära känns den långt borta. Det vill jag ändra på, få fler grönområden och göra det lättare att ta sig till havet.
Överhuvudtaget ska varje Halmstadbo ha högst 500 meter till ett grönområde, tycker hon. Och så vill hon sätta stopp för fler externa köpcentrum.
– Vi behöver behålla ett levande centrum. Vi har tagit död på många affärer  i olika områden, alla har rätt att ha hyggligt nära till en vanlig livsmedelsaffär.
Halmstadbornas rättigheter i det vardagliga livet är någonting Mariann Norell återkommer till. Hon tror benhårt på ett välfärdssystem som inte ifrågasätter, ett system som erbjuder trygghet.
– För det är otrygga och rädda människor som begår brott, säger hon och berättar om forskning som visar att minskade klyftor ger mer solidariska medborgare.
Det är en tanke som kommer att få genomslag  i Halmstad om Vänsterpartiet blir del av en politisk majoritet i höst, säger hon.
Väljarna kommer att märka att det faktiskt finns rättvisefrågor, solidaritet och jämlikhet i budgetbesluten.
Hon lovar dessutom satsningar på kultur, teater och musik, som hon ser som en livsnerv som skapar gemenskap i samhället.
Det finns också saker hon vill markera avstånd mot. Kommunens stora satsning på golf, till exempel.
– Den känns inte rimlig. Det är dyrt att anlägga golfbanor och det tar upp mycket markresurser. Inte för att jag har något emot golfare men jag satsar hellre de pengarna på kultur eller idrott för barn och unga.