– Det är inte försöken som är farliga utan fortsättningen, säger Bengt Svalander, skogsmästare och talesman för Simlångsdalens naturvårdsförening.

I ansökan till Jordbruksverket från ”Umeå plant science service” finns en förhoppning om att försöket med genmodifierade aspar ska kunna leda till ”bättre trädsorter för plantageodling för fiber och/eller energiproduktion”. Samtidigt ser en statlig utredning över möjligheterna för ett effektivare skogsbruk genom en större andel plantageodling. Detta vore en oroväckande utveckling, enligt Bengt Svalander.

– Det bör finnas ett levande skogslandskap i Sverige. En monokultur med snabbväxande träd är inte den skog som jag vill att barnbarnen ska få uppleva, säger han.

Styrelsen för Simlångsdalens Naturvårdsförening har skrivit ett brev till politiker i kommunfullmäktige där de föreslår att Halmstad ska få bli en ”GMO-fri zon”. Det är varken forskning eller genforskning som de är emot utan den utveckling som kan ske på lång sikt.

– Vi tycker att pengarna borde satsas på att forska om ett hållbart naturligt skogsbruk, fortsätter han.

Kritiken kommer också från Naturskyddsföreningen centralt. De delar Bengt Svalanders oro för en utveckling där storskaligt skogsbruk vinner mark på bekostnad av den biologiska mångfalden.

– Vi är emot att anlägga skogsplantager i Sverige och vi är skeptiska till genmodifierade träd, säger Jonas Rudberg skogshandläggare vid Naturskyddsföreningen.

Genmodifiering är förenat med risker, frågan är bara hur allvarliga.

– För att uppväga riskerna måste det finnas en tydlig samhällsnytta, säger han.

Naturskyddsföreningen anser också att det finns annan forskning som på sikt kan leda till en högre produktion i skogsbruket.

– Möjligheten till ett skogsbruk utan kalhyggen är ett aktuellt forskningsämne, säger han.