När Emma Themer från Trollhättan kom in på sin utbildning till CAD-tekniker vid Högskolan i Halmstad blev hon förstås mycket glad. I mitten på juli fick hon besked att hon antagits. Då började Emma också på allvar jaga efter en lägenhet.

– Jag tog kontakt med studentkåren vid högskolan och hoppades få hjälp därifrån via deras bostadsgaranti. Men först måste jag göra allt jag kunde själv enligt studentkåren. Så ser deras regler ut.

– Det var jättestressigt i några veckor. Här hade jag kommit in på min utbildning men saknade fortfarande bostad. I det läget tog jag kontakt med Stugcentralen AB i Halmstad. Det företaget fanns på studenkårens lista över bostadsförmedlare. Föreståndaren erbjöd en bostad på Östra stranden, enligt kontraktet var den på 25 kvadratmeter. Den 15 augusti skrev jag på hyreskontraktet. Jag var i akut behov av bostad, säger Emma.

Före själva kontraktsskrivandet hade hon tillsammans med hyresvärden tittat på den ofärdiga bostaden. I färdigt skick skulle den vara i två våningsplan. Men i augusti var det bara nedervåningen som var klar. I taket fanns en skiva som vittnade om att det förvisso fanns ett utrymme ovanför. Men Emma fick aldrig någon förhandstitt där. Enligt hyresvärden skulle dock en trappa monteras och sedan skulle även den övre delen kunna användas. Kontraktet som Emma skrev på angav tydligt att bostaden var på 25 kvadratmeter.

– Efter inflyttningen blev det en period av mycket röriga förhållanden. Trappan försenades flera veckor. Sedan kom det byggjobbare i tid och otid. Mina grejer blev smutsiga av allt damm. Det var jättejobbigt. Hyresvärden skyllde på det ena efter det andra, säger Emma.

När väl trappan kommit på plats så tittade hon i alla fall upp på sin andra våning. Då kom kallduschen.

– Vinden var inte alls färdiginredd. Inga väggar, inga golv, ingen isolering. Jag fick en chock. Skulle jag verkligen betala hyra för ett utrymme som jag inte kunde använda, frågade hon sig.

Det blev ständiga konflikter med Stugcentralens föreståndare. Han lovade att allt skulle bli klart snart. Undanflykterna avlöste varandra. Men allt drog ut på tiden.

– Han skyllde på brandmyndigheterna. Det var därför som förseningarna uppstod påstod han. Han hade inte fått godkänt ännu, säger Emma.

I oktober var hon så förtvivlad att hon vände sig till studenkåren för att få hjälp. Hon hade också tur i oturen, för plötsligt fanns det en annan lägenhet ledig till henne. Därför sade hon upp kontraktet med Stugcentralen så fort det bara gick. Men fram till årsskiftet var hon tvungen att betala hyran. Men vilken hyra? För hela bostaden eller den del hon bara utnyttjat? Enligt kontraktet betalade hon 4000 kronor per månad för 25 kvadratmeter.

– Jag hade själv mätt med tumstock. Nedervåningen var bara 17 kvadratmeter. Därför krävde jag att få en reducering av hyran med 5760 kronor för de 4,5 månader jag bott där, säger Emma.

Hon hade räknat ut att hon enligt kontraktet skulle betala 160 kronor per kvadratmeter och månad. Eftersom hon inte kunnat utnyttja åtta kvadratmeter så borde hon ha ett avdrag på 1280 kronor i månaden ansåg hon. Men Stugcentralen vägrade att betala tillbaka med hänvisning till att Emma måste ha känt till att det bara var nedervåningen hon betalade för, även om det inte framgick av kontraktet.

Nu har Emma anmält Stugcentralen till Allmänna reklamationsnämnden och motiverat sina krav på en hyresreducering. Tillsammans med redogörelsen har hon skickat in bilder som hon tagit med sin mobiltelefon. ARN har ännu inte fattat något beslut i ärendet.

– Jag känner mig så lurad och vill varna alla andra studenter som riskerar att råka illa ut. Det tycker jag är viktigt – det är inte pengarna. Sedan känns det faktiskt lite konstigt att Högskolans studentkår rekommenderar ett företag som Stugcentralen, säger Emma Themer.