HP hade i går ett reportage om hur 400 halländska hemvärnssoldater precis avslutat sin första krigsförbandsövning. I ett av momenten tog sig 150 soldater genom cent-rala Halmstad för att skydda Rådhuset mot våldsamma demonstranter.

Beväpnade med automatkarbiner ställde de grönklädda upp sig i bredd för att få kontroll över upprorsmakarna – och de gick också handgripligt till väga för att stoppa de demonstranter som kastade koner och försökte flytta kravallstaket. På bilderna här intill kan man se hur soldaterna brottar ner och griper maskerade aktivister.

– Usch så vidrigt, kommenterar Mikael Sörensen, ordförande i Sveriges beredskapspolisförening.

– I Sverige ska man väl inte behöva se soldater som ger sig på civila – och definitivt inte på torg och gator. Sådant trodde jag bara hörde hemma i militärdiktaturer, säger han.

Mikael Sörensen i Kävlinge har i flera år retat sig på att hemvärnet tolkar lagen som att de har rätt att hålla på så här.

– Fortfarande är det polisen som har våldsmonopol i Sverige i fredstid.

Han betonar att det i första hand är polisen som ska kallas in ifall Rådhuset i Halmstad är utsatt för någon form av hot.

– Behöver polisen hjälp kan den tillkalla civila skyddsvakter från ett vaktbolag, säger han och fortsätter:

– Bedömer man att detta inte är tillräckligt kan man kalla in så kallade beredskapspoliser. I Halland finns det 60 beredskapspoliser – och är inte det nog kan de få hjälp av kolleger från de angränsande länen.

Mikael Sörensen varnar för utvecklingen där hemvärnet allt oftare övar på att agera mot civila genom att kalla dem terrorister eller aktivister.

– De här soldaternas främsta uppgift är strid och det är också det som de har utbildats i, säger han och tillägger:

– Det är helt uppåt väggarna att sätta in dem mot demonstranter. De har varken befogenheter eller kunskaper att ingripa i sådana situationer – det för bara tankarna till Ådalen 31.

Enligt Mikael Sörensen övertolkar hemvärnet medvetet gällande lagstiftning.

– De hamnade i en identitetskris när kalla kriget tog slut. När de inte längre hade ryssen som en fiende famlade hemvärnet i blindo.

– Nu har man kommit på att diffusa terroristhot kan vara något att pyssla med. Det handlar om att hemvärnet behöver motivera sin existens.

HP tog redan 2005 upp problematiken i en serie artiklar. Den före detta hemvärnsbataljonschefen, Arne Lindén i Halmstad, protesterade då emot att hemvärnet hade en stor övning där 350 soldater sattes in vid Ringhals för att bistå polisen när fingerade terrorister tog sig in på kärnkraftsverkets område.

– Jag såg vilken kulturkrock det var när polis och militär skulle agera sida vid sida. Vi är ju utbildade att döda en fiende med våra vapen, menade Arne Lindén, som även skrev till dåvarande försvarsministern i frågan.

– En forskningsrapport pekade nyligen på hur oklara reglerna är för när polisen får skjuta i tjänsten. Tänk då på hur det är för hemvärnet, framhöll han.

Från hemvärnets sida försvarade man sig med att man övade inför ett framtidsscenario och därför låg ”steget före lagstiftningen”. Ledningen för halländska hemvärnet pekade även på hur okontroversiellt det är att svenska soldater sätts in vid upplopp utomlands, exempelvis i Kosovo, utrustade med sköldar och ”icke-dödande” ammunition.

– Hemvärnet trodde då att den förestående lagändringen skulle ge dem rätt att gripa in i sådana här situationer. Med när den nya lagen kom 2006 blev det inte så – och det finns inte heller några sådana diskussioner nu som gör det aktuellt för hemvärnet att öva på det här viset, säger Mikael Sörensen.